Sura 9 Al-Tawbah (Ånger), vers 111 – 118

1. إِنَّ اللَّهَ اشْتَرَىٰ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ أَنْفُسَهُمْ وَأَمْوَالَهُمْ بِأَنَّ لَهُمُ الْجَنَّةَ ۚ يُقَاتِلُونَ فِي سَبِيلِ اللَّهِ فَيَقْتُلُونَ وَيُقْتَلُونَ ۖ وَعْدًا عَلَيْهِ حَقًّا فِي التَّوْرَاةِ وَالْإِنْجِيلِ وَالْقُرْآنِ ۚ وَمَنْ أَوْفَىٰ بِعَهْدِهِ مِنَ اللَّهِ ۚ فَاسْتَبْشِرُوا بِبَيْعِكُمُ الَّذِي بَايَعْتُمْ بِهِ ۚ وَذَٰلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ

   Gud har köpt de troendes liv och ägodelar i utbyte mot att de får paradiset. De strider för Guds sak och de dödar och dödas. Ett sant löfte bindande för honom i Tawrāt, Injīl och Koranen. Och vem håller sitt löfte bättre än Gud? Gläd er åt den handel ni slutit med honom. Det är den väldiga segern!

   9:111

2. التَّائِبُونَ الْعَابِدُونَ الْحَامِدُونَ السَّائِحُونَ الرَّاكِعُونَ السَّاجِدُونَ الْآمِرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَالنَّاهُونَ عَنِ الْمُنْكَرِ وَالْحَافِظُونَ لِحُدُودِ اللَّهِ ۗ وَبَشِّرِ الْمُؤْمِنِينَ

   [Detta gäller] de som ångrar sig, utför sin dyrkan, lovprisar, iakttar fastan, bugar och faller ned, och som påbjuder det goda, förbjuder det onda och iakttar Guds gränser – ja, förkunna detta glädjebud för de troende!

   9:112

3. مَا كَانَ لِلنَّبِيِّ وَالَّذِينَ آمَنُوا أَنْ يَسْتَغْفِرُوا لِلْمُشْرِكِينَ وَلَوْ كَانُوا أُولِي قُرْبَىٰ مِنْ بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُمْ أَنَّهُمْ أَصْحَابُ الْجَحِيمِ

   Det anstår inte profeten eller de troende att be om förlåtelse för avgudadyrkarna, även om de vore nära släktingar, efter att det har blivit klart för dem att de hör till den brinnande eldens folk.

   9:113

4. وَمَا كَانَ اسْتِغْفَارُ إِبْرَاهِيمَ لِأَبِيهِ إِلَّا عَنْ مَوْعِدَةٍ وَعَدَهَا إِيَّاهُ فَلَمَّا تَبَيَّنَ لَهُ أَنَّهُ عَدُوٌّ لِلَّهِ تَبَرَّأَ مِنْهُ ۚ إِنَّ إِبْرَاهِيمَ لَأَوَّاهٌ حَلِيمٌ

   Abrahams bön om förlåtelse för sin far var bara på grund av ett löfte han gett honom. Men när det stod klart för honom att han var en fiende till Gud, tog han avstånd från honom. Abraham var verkligen djupt from och fördragsam.

   9:114

5. وَمَا كَانَ اللَّهُ لِيُضِلَّ قَوْمًا بَعْدَ إِذْ هَدَاهُمْ حَتَّىٰ يُبَيِّنَ لَهُمْ مَا يَتَّقُونَ ۚ إِنَّ اللَّهَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ

   Gud vilseleder inte ett folk efter att ha väglett dem förrän han klargjort för dem vad de ska akta sig för. Gud har full vetskap om allt.

   9:115

6. إِنَّ اللَّهَ لَهُ مُلْكُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۖ يُحْيِي وَيُمِيتُ ۚ وَمَا لَكُمْ مِنْ دُونِ اللَّهِ مِنْ وَلِيٍّ وَلَا نَصِيرٍ

   Gud äger herraväldet över himlarna och jorden. Han ger liv och han tar liv. Och ni har ingen som kan hjälpa er eller skydda er förutom Gud.

   9:116

7. لَقَدْ تَابَ اللَّهُ عَلَى النَّبِيِّ وَالْمُهَاجِرِينَ وَالْأَنْصَارِ الَّذِينَ اتَّبَعُوهُ فِي سَاعَةِ الْعُسْرَةِ مِنْ بَعْدِ مَا كَادَ يَزِيغُ قُلُوبُ فَرِيقٍ مِنْهُمْ ثُمَّ تَابَ عَلَيْهِمْ ۚ إِنَّهُ بِهِمْ رَءُوفٌ رَحِيمٌ

   Gud godtog ångern från profeten och från utvandrarna och hjälparna som följde honom i svårighetens stund, efter att somligas hjärtan varit nära att vackla. Sedan godtog han deras ånger. Han är förbarmande och barmhärtig mot dem.

   9:117

8. وَعَلَى الثَّلَاثَةِ الَّذِينَ خُلِّفُوا حَتَّىٰ إِذَا ضَاقَتْ عَلَيْهِمُ الْأَرْضُ بِمَا رَحُبَتْ وَضَاقَتْ عَلَيْهِمْ أَنْفُسُهُمْ وَظَنُّوا أَنْ لَا مَلْجَأَ مِنَ اللَّهِ إِلَّا إِلَيْهِ ثُمَّ تَابَ عَلَيْهِمْ لِيَتُوبُوا ۚ إِنَّ اللَّهَ هُوَ التَّوَّابُ الرَّحِيمُ

   [Gud godtog även ångern från] de tre som lämnades kvar – när jorden blev dem trång trots sin vidd, och deras egna själar blev dem trånga, och de insåg att det inte fanns någon tillflykt undan Gud, utom hos honom. Då vände han sig till dem för att de skulle ångra sig. Gud är den som ständigt godtar ånger, den Barmhärtige.

   9:118

Översättning: Rowwad översättningscenter