Sura 7 Al-Aʿrāf (Höjderna), vers 148 – 157

1. وَاتَّخَذَ قَوْمُ مُوسَىٰ مِنْ بَعْدِهِ مِنْ حُلِيِّهِمْ عِجْلًا جَسَدًا لَهُ خُوَارٌ ۚ أَلَمْ يَرَوْا أَنَّهُ لَا يُكَلِّمُهُمْ وَلَا يَهْدِيهِمْ سَبِيلًا ۘ اتَّخَذُوهُ وَكَانُوا ظَالِمِينَ

   Medan Mose var borta tillverkade hans folk en skulptur av sina smycken, i form av en kalv, som gav ifrån sig ett bölande ljud. Insåg de inte att den varken kunde tala till dem eller vägleda dem? De gjorde den till sin [avgud] och begick därmed en allvarlig orätt.

   7:148

2. وَلَمَّا سُقِطَ فِي أَيْدِيهِمْ وَرَأَوْا أَنَّهُمْ قَدْ ضَلُّوا قَالُوا لَئِنْ لَمْ يَرْحَمْنَا رَبُّنَا وَيَغْفِرْ لَنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ الْخَاسِرِينَ

   När de ångrade sig och insåg att de hade gått vilse sa de: ”Om inte vår Herre förbarmar sig över oss och förlåter oss är vi förlorade!”

   7:149

3. وَلَمَّا رَجَعَ مُوسَىٰ إِلَىٰ قَوْمِهِ غَضْبَانَ أَسِفًا قَالَ بِئْسَمَا خَلَفْتُمُونِي مِنْ بَعْدِي ۖ أَعَجِلْتُمْ أَمْرَ رَبِّكُمْ ۖ وَأَلْقَى الْأَلْوَاحَ وَأَخَذَ بِرَأْسِ أَخِيهِ يَجُرُّهُ إِلَيْهِ ۚ قَالَ ابْنَ أُمَّ إِنَّ الْقَوْمَ اسْتَضْعَفُونِي وَكَادُوا يَقْتُلُونَنِي فَلَا تُشْمِتْ بِيَ الْأَعْدَاءَ وَلَا تَجْعَلْنِي مَعَ الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ

   När Mose återvände till sitt folk, fylld av vrede och bedrövelse, utbrast han: ”Avskyvärt är det ni gjort i min frånvaro! Kunde ni inte invänta er Herres befallning?” Han kastade tavlorna och grep sin brors huvud och drog honom till sig. Aron sa: ”Son till min moder! Folket försvagade mig och var nära att döda mig. Låt inte våra fiender glädjas över det du gör mot mig, och betrakta mig inte som en av dessa orättfärdiga människor!”

   7:150

4. قَالَ رَبِّ اغْفِرْ لِي وَلِأَخِي وَأَدْخِلْنَا فِي رَحْمَتِكَ ۖ وَأَنْتَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ

   Han sa: ”Herre! Förlåt mig och min bror och inneslut oss i din barmhärtighet; du är den barmhärtigaste av de barmhärtiga.”

   7:151

5. إِنَّ الَّذِينَ اتَّخَذُوا الْعِجْلَ سَيَنَالُهُمْ غَضَبٌ مِنْ رَبِّهِمْ وَذِلَّةٌ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا ۚ وَكَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُفْتَرِينَ

   De som gjorde kalven [till sin avgud] ska drabbas av sin Herres vrede och förnedring i det jordiska livet. Ja, så straffar vi de som smider lögner.

   7:152

6. وَالَّذِينَ عَمِلُوا السَّيِّئَاتِ ثُمَّ تَابُوا مِنْ بَعْدِهَا وَآمَنُوا إِنَّ رَبَّكَ مِنْ بَعْدِهَا لَغَفُورٌ رَحِيمٌ

   Mot de som begår dåliga handlingar men sedan ångrar sig och tror är din Herre ständigt förlåtande, barmhärtig.

   7:153

7. وَلَمَّا سَكَتَ عَنْ مُوسَى الْغَضَبُ أَخَذَ الْأَلْوَاحَ ۖ وَفِي نُسْخَتِهَا هُدًى وَرَحْمَةٌ لِلَّذِينَ هُمْ لِرَبِّهِمْ يَرْهَبُونَ

   När Moses vrede lagt sig plockade han upp skrifttavlorna vilkas text innehöll vägledning och barmhärtighet för de som bävar inför sin Herre.

   7:154

8. وَاخْتَارَ مُوسَىٰ قَوْمَهُ سَبْعِينَ رَجُلًا لِمِيقَاتِنَا ۖ فَلَمَّا أَخَذَتْهُمُ الرَّجْفَةُ قَالَ رَبِّ لَوْ شِئْتَ أَهْلَكْتَهُمْ مِنْ قَبْلُ وَإِيَّايَ ۖ أَتُهْلِكُنَا بِمَا فَعَلَ السُّفَهَاءُ مِنَّا ۖ إِنْ هِيَ إِلَّا فِتْنَتُكَ تُضِلُّ بِهَا مَنْ تَشَاءُ وَتَهْدِي مَنْ تَشَاءُ ۖ أَنْتَ وَلِيُّنَا فَاغْفِرْ لَنَا وَارْحَمْنَا ۖ وَأَنْتَ خَيْرُ الْغَافِرِينَ

   Sedan valde Mose ut sjuttio män ur sitt folk till vår utsatta tid. När skalvet grep dem utbrast han: ”Herre! Om du hade velat hade du förgjort dem och mig dessförinnan. Ska du förgöra oss för vad de oförståndiga bland oss gjort? Det här var endast ditt test. Genom det vilseleder du vem du vill och vägleder vem du vill. Du är vår beskyddare, förlåt oss och förbarma dig över oss – ingen förlåter som du!

   7:155

9. وَاكْتُبْ لَنَا فِي هَٰذِهِ الدُّنْيَا حَسَنَةً وَفِي الْآخِرَةِ إِنَّا هُدْنَا إِلَيْكَ ۚ قَالَ عَذَابِي أُصِيبُ بِهِ مَنْ أَشَاءُ ۖ وَرَحْمَتِي وَسِعَتْ كُلَّ شَيْءٍ ۚ فَسَأَكْتُبُهَا لِلَّذِينَ يَتَّقُونَ وَيُؤْتُونَ الزَّكَاةَ وَالَّذِينَ هُمْ بِآيَاتِنَا يُؤْمِنُونَ

   Och beskär oss gott både i detta liv och i det kommande – vi har vänt tillbaka till dig!” Han sa: ”Jag låter mitt straff drabba den jag vill, men min barmhärtighet omfattar allt. Jag ska skänka den till de gudfruktiga som betalar allmosan och som tror på våra tecken –

   7:156

10. الَّذِينَ يَتَّبِعُونَ الرَّسُولَ النَّبِيَّ الْأُمِّيَّ الَّذِي يَجِدُونَهُ مَكْتُوبًا عِنْدَهُمْ فِي التَّوْرَاةِ وَالْإِنْجِيلِ يَأْمُرُهُمْ بِالْمَعْرُوفِ وَيَنْهَاهُمْ عَنِ الْمُنْكَرِ وَيُحِلُّ لَهُمُ الطَّيِّبَاتِ وَيُحَرِّمُ عَلَيْهِمُ الْخَبَائِثَ وَيَضَعُ عَنْهُمْ إِصْرَهُمْ وَالْأَغْلَالَ الَّتِي كَانَتْ عَلَيْهِمْ ۚ فَالَّذِينَ آمَنُوا بِهِ وَعَزَّرُوهُ وَنَصَرُوهُ وَاتَّبَعُوا النُّورَ الَّذِي أُنْزِلَ مَعَهُ ۙ أُولَٰئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ

    de som följer sändebudet; den icke läs– och skrivkunnige profeten, som de finner omnämnd hos sig i Tawrāt och Injīl. Han påbjuder dem det goda och förbjuder dem det onda, och tillåter alla goda saker för dem och förbjuder dem från allt skadligt. Han befriar dem från de bördor och bojor som tyngde dem. De som tror på honom, ärar honom och stöder honom, och följer det ljus som har uppenbarats till honom – dessa är de som det ska gå väl för.”

    7:157

Översättning: Rowwad översättningscenter