Sura 7 Al-Aʿrāf (Höjderna), vers 148 – 151

1. وَاتَّخَذَ قَوْمُ مُوسَىٰ مِنْ بَعْدِهِ مِنْ حُلِيِّهِمْ عِجْلًا جَسَدًا لَهُ خُوَارٌ ۚ أَلَمْ يَرَوْا أَنَّهُ لَا يُكَلِّمُهُمْ وَلَا يَهْدِيهِمْ سَبِيلًا ۘ اتَّخَذُوهُ وَكَانُوا ظَالِمِينَ

   Medan Mose var borta tillverkade hans folk en skulptur av sina smycken, i form av en kalv, som gav ifrån sig ett bölande ljud. Insåg de inte att den varken kunde tala till dem eller vägleda dem? De gjorde den till sin [avgud] och begick därmed en allvarlig orätt.

   7:148

2. وَلَمَّا سُقِطَ فِي أَيْدِيهِمْ وَرَأَوْا أَنَّهُمْ قَدْ ضَلُّوا قَالُوا لَئِنْ لَمْ يَرْحَمْنَا رَبُّنَا وَيَغْفِرْ لَنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ الْخَاسِرِينَ

   När de ångrade sig och insåg att de hade gått vilse sa de: ”Om inte vår Herre förbarmar sig över oss och förlåter oss är vi förlorade!”

   7:149

3. وَلَمَّا رَجَعَ مُوسَىٰ إِلَىٰ قَوْمِهِ غَضْبَانَ أَسِفًا قَالَ بِئْسَمَا خَلَفْتُمُونِي مِنْ بَعْدِي ۖ أَعَجِلْتُمْ أَمْرَ رَبِّكُمْ ۖ وَأَلْقَى الْأَلْوَاحَ وَأَخَذَ بِرَأْسِ أَخِيهِ يَجُرُّهُ إِلَيْهِ ۚ قَالَ ابْنَ أُمَّ إِنَّ الْقَوْمَ اسْتَضْعَفُونِي وَكَادُوا يَقْتُلُونَنِي فَلَا تُشْمِتْ بِيَ الْأَعْدَاءَ وَلَا تَجْعَلْنِي مَعَ الْقَوْمِ الظَّالِمِينَ

   När Mose återvände till sitt folk, fylld av vrede och bedrövelse, utbrast han: ”Avskyvärt är det ni gjort i min frånvaro! Kunde ni inte invänta er Herres befallning?” Han kastade tavlorna och grep sin brors huvud och drog honom till sig. Aron sa: ”Son till min moder! Folket försvagade mig och var nära att döda mig. Låt inte våra fiender glädjas över det du gör mot mig, och betrakta mig inte som en av dessa orättfärdiga människor!”

   7:150

4. قَالَ رَبِّ اغْفِرْ لِي وَلِأَخِي وَأَدْخِلْنَا فِي رَحْمَتِكَ ۖ وَأَنْتَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ

   Han sa: ”Herre! Förlåt mig och min bror och inneslut oss i din barmhärtighet; du är den barmhärtigaste av de barmhärtiga.”

   7:151

Översättning: Rowwad översättningscenter