Sura 7 Al-Aʿrāf (Höjderna), vers 115 – 141

قَالُوا يَا مُوسَىٰ إِمَّا أَنْ تُلْقِيَ وَإِمَّا أَنْ نَكُونَ نَحْنُ الْمُلْقِينَ

De sa: ”Mose! Antingen kastar du, eller så kastar vi.”
7:115
قَالَ أَلْقُوا ۖ فَلَمَّا أَلْقَوْا سَحَرُوا أَعْيُنَ النَّاسِ وَاسْتَرْهَبُوهُمْ وَجَاءُوا بِسِحْرٍ عَظِيمٍ

Han sa: ”Kasta ni!” Och när de kastade förtrollade de folks ögon och skrämde dem, och de framförde svindlande magi.
7:116
وَأَوْحَيْنَا إِلَىٰ مُوسَىٰ أَنْ أَلْقِ عَصَاكَ ۖ فَإِذَا هِيَ تَلْقَفُ مَا يَأْفِكُونَ

Vi ingav Mose: ”Kasta din stav!”, och den slukade deras bländverk.
7:117
فَوَقَعَ الْحَقُّ وَبَطَلَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

Så segrade sanningen och det de hade gjort blev till intet.
7:118
فَغُلِبُوا هُنَالِكَ وَانْقَلَبُوا صَاغِرِينَ

De besegrades på plats och stod alldeles förödmjukade.
7:119
وَأُلْقِيَ السَّحَرَةُ سَاجِدِينَ

Och magikerna kastade sig ned på sina ansikten,
7:120
قَالُوا آمَنَّا بِرَبِّ الْعَالَمِينَ

och sa: ”Vi tror på världarnas Herre,
7:121
رَبِّ مُوسَىٰ وَهَارُونَ

Moses och Arons Herre!”
7:122
قَالَ فِرْعَوْنُ آمَنْتُمْ بِهِ قَبْلَ أَنْ آذَنَ لَكُمْ ۖ إِنَّ هَٰذَا لَمَكْرٌ مَكَرْتُمُوهُ فِي الْمَدِينَةِ لِتُخْرِجُوا مِنْهَا أَهْلَهَا ۖ فَسَوْفَ تَعْلَمُونَ

Farao sa: ”Tror ni på honom utan mitt tillstånd? Detta är en sammansvärjning ni smitt i staden för att fördriva dess folk. Ni ska snart få veta!
7:123
لَأُقَطِّعَنَّ أَيْدِيَكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ مِنْ خِلَافٍ ثُمَّ لَأُصَلِّبَنَّكُمْ أَجْمَعِينَ

Jag ska hugga av era händer och fötter på motsatta sidor och sedan korsfästa er allesammans!”
7:124
قَالُوا إِنَّا إِلَىٰ رَبِّنَا مُنْقَلِبُونَ

De sa: ”Vi ska ändå återvända till vår Herre.
7:125
وَمَا تَنْقِمُ مِنَّا إِلَّا أَنْ آمَنَّا بِآيَاتِ رَبِّنَا لَمَّا جَاءَتْنَا ۚ رَبَّنَا أَفْرِغْ عَلَيْنَا صَبْرًا وَتَوَفَّنَا مُسْلِمِينَ

Du hämnas bara på oss för att vi trodde på vår Herres tecken när de nådde oss.” – ”Herre! Gjut tålamod över oss och låt oss dö som muslimer!”
7:126
وَقَالَ الْمَلَأُ مِنْ قَوْمِ فِرْعَوْنَ أَتَذَرُ مُوسَىٰ وَقَوْمَهُ لِيُفْسِدُوا فِي الْأَرْضِ وَيَذَرَكَ وَآلِهَتَكَ ۚ قَالَ سَنُقَتِّلُ أَبْنَاءَهُمْ وَنَسْتَحْيِي نِسَاءَهُمْ وَإِنَّا فَوْقَهُمْ قَاهِرُونَ

Ledarskapet i Faraos folk sa: ”Ska du låta Mose och hans folk sprida fördärv i landet och överge dig och dina gudar?” Han svarade: ”Vi ska döda deras söner och låta deras döttrar leva; vi har dem fullständigt i vårt grepp!”
7:127
قَالَ مُوسَىٰ لِقَوْمِهِ اسْتَعِينُوا بِاللَّهِ وَاصْبِرُوا ۖ إِنَّ الْأَرْضَ لِلَّهِ يُورِثُهَا مَنْ يَشَاءُ مِنْ عِبَادِهِ ۖ وَالْعَاقِبَةُ لِلْمُتَّقِينَ

Mose sa till sitt folk: ”Sök hjälp hos Gud och ha tålamod! Jorden tillhör Gud och han låter vem han vill av sina tjänare ta över den. Det goda slutet tillhör de gudfruktiga.”
7:128
قَالُوا أُوذِينَا مِنْ قَبْلِ أَنْ تَأْتِيَنَا وَمِنْ بَعْدِ مَا جِئْتَنَا ۚ قَالَ عَسَىٰ رَبُّكُمْ أَنْ يُهْلِكَ عَدُوَّكُمْ وَيَسْتَخْلِفَكُمْ فِي الْأَرْضِ فَيَنْظُرَ كَيْفَ تَعْمَلُونَ

De svarade: ”Vi plågades innan du kom till oss och även efter att du kommit!” Han sa: ”Er Herre ska kanske förgöra er fiende och göra er till efterträdare i landet, för att se hur ni handlar.”
7:129
وَلَقَدْ أَخَذْنَا آلَ فِرْعَوْنَ بِالسِّنِينَ وَنَقْصٍ مِنَ الثَّمَرَاتِ لَعَلَّهُمْ يَذَّكَّرُونَ

Vi straffade förvisso Faraos folk med torka och svaga skördar, för att de skulle låta sig förmanas.
7:130
فَإِذَا جَاءَتْهُمُ الْحَسَنَةُ قَالُوا لَنَا هَٰذِهِ ۖ وَإِنْ تُصِبْهُمْ سَيِّئَةٌ يَطَّيَّرُوا بِمُوسَىٰ وَمَنْ مَعَهُ ۗ أَلَا إِنَّمَا طَائِرُهُمْ عِنْدَ اللَّهِ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

När goda tider kom sa de: ”Detta är vad vi förtjänar!” Men när något dåligt drabbade dem skyllde de på Mose och hans följe. Deras öde vilar hos Gud allena, men de flesta av dem vet inte.
7:131
وَقَالُوا مَهْمَا تَأْتِنَا بِهِ مِنْ آيَةٍ لِتَسْحَرَنَا بِهَا فَمَا نَحْنُ لَكَ بِمُؤْمِنِينَ

De sa: ”Vilka tecken du än visar oss för att förtrolla oss, kommer vi ändå aldrig att tro dig!”
7:132
فَأَرْسَلْنَا عَلَيْهِمُ الطُّوفَانَ وَالْجَرَادَ وَالْقُمَّلَ وَالضَّفَادِعَ وَالدَّمَ آيَاتٍ مُفَصَّلَاتٍ فَاسْتَكْبَرُوا وَكَانُوا قَوْمًا مُجْرِمِينَ

Då lät vi dem drabbas av översvämningar, gräshoppssvärmar, löss, paddor och blod som tydliga tecken, men de var högmodiga och gjorde sig ständigt skyldiga till brott.
7:133
وَلَمَّا وَقَعَ عَلَيْهِمُ الرِّجْزُ قَالُوا يَا مُوسَى ادْعُ لَنَا رَبَّكَ بِمَا عَهِدَ عِنْدَكَ ۖ لَئِنْ كَشَفْتَ عَنَّا الرِّجْزَ لَنُؤْمِنَنَّ لَكَ وَلَنُرْسِلَنَّ مَعَكَ بَنِي إِسْرَائِيلَ

Och när de drabbades av straffet sa de: ”Mose! Be till din Herre för vår skull, att infria löftet han gav dig [att straffet lyfts om vi ångrar oss]! Om du skonar oss från detta straff ska vi tro på dig och låta israeliterna gå fria med dig.”
7:134
فَلَمَّا كَشَفْنَا عَنْهُمُ الرِّجْزَ إِلَىٰ أَجَلٍ هُمْ بَالِغُوهُ إِذَا هُمْ يَنْكُثُونَ

Men när vi lyfte straffet från dem, fram till en bestämd tid som de skulle nå, bröt de sitt löfte.
7:135
فَانْتَقَمْنَا مِنْهُمْ فَأَغْرَقْنَاهُمْ فِي الْيَمِّ بِأَنَّهُمْ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا وَكَانُوا عَنْهَا غَافِلِينَ

Så lät vi vedergällningen drabba dem och dränkte dem i havet, för att de vägrade tro på våra tecken och var likgiltiga inför dem.
7:136
وَأَوْرَثْنَا الْقَوْمَ الَّذِينَ كَانُوا يُسْتَضْعَفُونَ مَشَارِقَ الْأَرْضِ وَمَغَارِبَهَا الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا ۖ وَتَمَّتْ كَلِمَتُ رَبِّكَ الْحُسْنَىٰ عَلَىٰ بَنِي إِسْرَائِيلَ بِمَا صَبَرُوا ۖ وَدَمَّرْنَا مَا كَانَ يَصْنَعُ فِرْعَوْنُ وَقَوْمُهُ وَمَا كَانُوا يَعْرِشُونَ

Och vi lät det folk som hade förtryckts ta över de östra och västra delarna av det land vi välsignat. Och din Herres goda löfte till israeliterna uppfylldes tack vare deras tålamod. Och vi lade i ruiner allt som Farao och hans folk hade rest och byggt.
7:137
وَجَاوَزْنَا بِبَنِي إِسْرَائِيلَ الْبَحْرَ فَأَتَوْا عَلَىٰ قَوْمٍ يَعْكُفُونَ عَلَىٰ أَصْنَامٍ لَهُمْ ۚ قَالُوا يَا مُوسَى اجْعَلْ لَنَا إِلَٰهًا كَمَا لَهُمْ آلِهَةٌ ۚ قَالَ إِنَّكُمْ قَوْمٌ تَجْهَلُونَ

Vi förde israeliterna genom havet, och de kom till ett folk som hängav sig åt sina avgudabilder. De sa: ”Mose! Gör en gud åt oss likadan som deras gudar!” Han svarade: ”Ni är verkligen ett ovetande folk!
7:138
إِنَّ هَٰؤُلَاءِ مُتَبَّرٌ مَا هُمْ فِيهِ وَبَاطِلٌ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

Vad dessa människor ägnar sig åt leder till deras undergång, och det de gör är bortkastat.”
7:139
قَالَ أَغَيْرَ اللَّهِ أَبْغِيكُمْ إِلَٰهًا وَهُوَ فَضَّلَكُمْ عَلَى الْعَالَمِينَ

Han sa även: ”Ska jag söka en gud åt er, annan än Gud, när han gett er företräde framför alla folk?”
7:140
وَإِذْ أَنْجَيْنَاكُمْ مِنْ آلِ فِرْعَوْنَ يَسُومُونَكُمْ سُوءَ الْعَذَابِ ۖ يُقَتِّلُونَ أَبْنَاءَكُمْ وَيَسْتَحْيُونَ نِسَاءَكُمْ ۚ وَفِي ذَٰلِكُمْ بَلَاءٌ مِنْ رَبِّكُمْ عَظِيمٌ

Och vi räddade er från Faraos folk som utsatte er för svårt lidande och som dödade era söner och lät era döttrar leva. Det var en oerhörd prövning från er Herre.
7:141

Översättning: Rowwad översättningscenter