Sura 7 Al-Aʿrāf (Höjderna), vers 109 – 126

1. قَالَ الْمَلَأُ مِنْ قَوْمِ فِرْعَوْنَ إِنَّ هَٰذَا لَسَاحِرٌ عَلِيمٌ

   Ledarskapet i Faraos folk sa: ”Detta är en kunnig magiker!

   7:109

2. يُرِيدُ أَنْ يُخْرِجَكُمْ مِنْ أَرْضِكُمْ ۖ فَمَاذَا تَأْمُرُونَ

   Han vill fördriva er från ert land.” [Farao sa:] ”Vad råder ni mig?”

   7:110

3. قَالُوا أَرْجِهْ وَأَخَاهُ وَأَرْسِلْ فِي الْمَدَائِنِ حَاشِرِينَ

   De svarade: ”Låt honom och hans bror vänta medan du sänder bud till städerna,

   7:111

4. يَأْتُوكَ بِكُلِّ سَاحِرٍ عَلِيمٍ

   för att föra inför dig varje kunnig magiker.”

   7:112

5. وَجَاءَ السَّحَرَةُ فِرْعَوْنَ قَالُوا إِنَّ لَنَا لَأَجْرًا إِنْ كُنَّا نَحْنُ الْغَالِبِينَ

   Och magikerna kom till Farao och sa: ”Vi får väl en belöning, om vi nu står som segrare?”

   7:113

6. قَالَ نَعَمْ وَإِنَّكُمْ لَمِنَ الْمُقَرَّبِينَ

   Han sa: ”Ja, och ni ska höra till min närmsta krets.”

   7:114

7. قَالُوا يَا مُوسَىٰ إِمَّا أَنْ تُلْقِيَ وَإِمَّا أَنْ نَكُونَ نَحْنُ الْمُلْقِينَ

   De sa: ”Mose! Antingen kastar du, eller så kastar vi.”

   7:115

8. قَالَ أَلْقُوا ۖ فَلَمَّا أَلْقَوْا سَحَرُوا أَعْيُنَ النَّاسِ وَاسْتَرْهَبُوهُمْ وَجَاءُوا بِسِحْرٍ عَظِيمٍ

   Han sa: ”Kasta ni!” Och när de kastade förtrollade de folks ögon och skrämde dem, och de framförde svindlande magi.

   7:116

9. وَأَوْحَيْنَا إِلَىٰ مُوسَىٰ أَنْ أَلْقِ عَصَاكَ ۖ فَإِذَا هِيَ تَلْقَفُ مَا يَأْفِكُونَ

   Vi ingav Mose: ”Kasta din stav!”, och den slukade deras bländverk.

   7:117

10. فَوَقَعَ الْحَقُّ وَبَطَلَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

    Så segrade sanningen och det de hade gjort blev till intet.

    7:118

11. فَغُلِبُوا هُنَالِكَ وَانْقَلَبُوا صَاغِرِينَ

    De besegrades på plats och stod alldeles förödmjukade.

    7:119

12. وَأُلْقِيَ السَّحَرَةُ سَاجِدِينَ

    Och magikerna kastade sig ned på sina ansikten,

    7:120

13. قَالُوا آمَنَّا بِرَبِّ الْعَالَمِينَ

    och sa: ”Vi tror på världarnas Herre,

    7:121

14. رَبِّ مُوسَىٰ وَهَارُونَ

    Moses och Arons Herre!”

    7:122

15. قَالَ فِرْعَوْنُ آمَنْتُمْ بِهِ قَبْلَ أَنْ آذَنَ لَكُمْ ۖ إِنَّ هَٰذَا لَمَكْرٌ مَكَرْتُمُوهُ فِي الْمَدِينَةِ لِتُخْرِجُوا مِنْهَا أَهْلَهَا ۖ فَسَوْفَ تَعْلَمُونَ

    Farao sa: ”Tror ni på honom utan mitt tillstånd? Detta är en sammansvärjning ni smitt i staden för att fördriva dess folk. Ni ska snart få veta!

    7:123

16. لَأُقَطِّعَنَّ أَيْدِيَكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ مِنْ خِلَافٍ ثُمَّ لَأُصَلِّبَنَّكُمْ أَجْمَعِينَ

    Jag ska hugga av era händer och fötter på motsatta sidor och sedan korsfästa er allesammans!”

    7:124

17. قَالُوا إِنَّا إِلَىٰ رَبِّنَا مُنْقَلِبُونَ

    De sa: ”Vi ska ändå återvända till vår Herre.

    7:125

18. وَمَا تَنْقِمُ مِنَّا إِلَّا أَنْ آمَنَّا بِآيَاتِ رَبِّنَا لَمَّا جَاءَتْنَا ۚ رَبَّنَا أَفْرِغْ عَلَيْنَا صَبْرًا وَتَوَفَّنَا مُسْلِمِينَ

    Du hämnas bara på oss för att vi trodde på vår Herres tecken när de nådde oss.” – ”Herre! Gjut tålamod över oss och låt oss dö som muslimer!”

    7:126

Översättning: Rowwad översättningscenter