Sura 7 Al-Aʿrāf (Höjderna), vers 100 – 108

  1. أَوَلَمْ يَهْدِ لِلَّذِينَ يَرِثُونَ الْأَرْضَ مِنْ بَعْدِ أَهْلِهَا أَنْ لَوْ نَشَاءُ أَصَبْنَاهُمْ بِذُنُوبِهِمْ ۚ وَنَطْبَعُ عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ فَهُمْ لَا يَسْمَعُونَ

    Har det inte blivit klart för de som övertagit landet efter dess tidigare invånare att vi, om vi ville, skulle kunna straffa dem för deras synder och försegla deras hjärtan så att de inte hör?

    7:100

  2. تِلْكَ الْقُرَىٰ نَقُصُّ عَلَيْكَ مِنْ أَنْبَائِهَا ۚ وَلَقَدْ جَاءَتْهُمْ رُسُلُهُمْ بِالْبَيِّنَاتِ فَمَا كَانُوا لِيُؤْمِنُوا بِمَا كَذَّبُوا مِنْ قَبْلُ ۚ كَذَٰلِكَ يَطْبَعُ اللَّهُ عَلَىٰ قُلُوبِ الْكَافِرِينَ

    Detta är en del av det vi berättar för dig om dessa samhällen: deras sändebud kom till dem med klara bevis, men de kunde inte tro på det de förut hade förnekat. Så förseglar Gud de otrognas hjärtan.

    7:101

  3. وَمَا وَجَدْنَا لِأَكْثَرِهِمْ مِنْ عَهْدٍ ۖ وَإِنْ وَجَدْنَا أَكْثَرَهُمْ لَفَاسِقِينَ

    Vi fann att de flesta av dem saknade trohet, och vi fann att de flesta av dem var trotsiga syndare.

    7:102

  4. ثُمَّ بَعَثْنَا مِنْ بَعْدِهِمْ مُوسَىٰ بِآيَاتِنَا إِلَىٰ فِرْعَوْنَ وَمَلَئِهِ فَظَلَمُوا بِهَا ۖ فَانْظُرْ كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُفْسِدِينَ

    Sedan, efter dem, sände vi Mose med våra tecken till Farao och hans folk, men de förkastade dem. Se hur det slutade för de som spred fördärv!

    7:103

  5. وَقَالَ مُوسَىٰ يَا فِرْعَوْنُ إِنِّي رَسُولٌ مِنْ رَبِّ الْعَالَمِينَ

    Mose sa: ”Farao! Jag är ett sändebud från världarnas Herre.

    7:104

  6. حَقِيقٌ عَلَىٰ أَنْ لَا أَقُولَ عَلَى اللَّهِ إِلَّا الْحَقَّ ۚ قَدْ جِئْتُكُمْ بِبَيِّنَةٍ مِنْ رَبِّكُمْ فَأَرْسِلْ مَعِيَ بَنِي إِسْرَائِيلَ

    Det är min plikt att bara säga sanningen om Gud. Jag har kommit till er med ett klart bevis från er Herre; frisläpp därför israeliterna med mig!”

    7:105

  7. قَالَ إِنْ كُنْتَ جِئْتَ بِآيَةٍ فَأْتِ بِهَا إِنْ كُنْتَ مِنَ الصَّادِقِينَ

    [Farao] sa: ”Om du har kommit med bevis, visa det då – om du verkligen talar sanning!”

    7:106

  8. فَأَلْقَىٰ عَصَاهُ فَإِذَا هِيَ ثُعْبَانٌ مُبِينٌ

    Då kastade han sin stav och den blev till en orm, klar och tydlig.

    7:107

  9. وَنَزَعَ يَدَهُ فَإِذَا هِيَ بَيْضَاءُ لِلنَّاظِرِينَ

    Och han drog fram sin hand, och den var skinande vit för alla att se.

    7:108

Översättning: Rowwad översättningscenter