Sura 75 Al-Qiyāmah (Uppståndelsen), vers 7 – 15

  1. فَإِذَا بَرِقَ الْبَصَرُ

    [Det är dagen] då blicken stelnar [av fasa]

    75:7
  2. وَخَسَفَ الْقَمَرُ

    och månen blir alldeles mörk,

    75:8
  3. وَجُمِعَ الشَّمْسُ وَالْقَمَرُ

    och solen och månen slås samman.

    75:9
  4. يَقُولُ الْإِنْسَانُ يَوْمَئِذٍ أَيْنَ الْمَفَرُّ

    Den dagen ska människan ropa: ”Vart kan jag fly?”

    75:10
  5. كَلَّا لَا وَزَرَ

    Men nej, det finns ingenstans att fly!

    75:11
  6. إِلَىٰ رَبِّكَ يَوْمَئِذٍ الْمُسْتَقَرُّ

    Den dagen är det hos din Herre ni ska finna er slutdestination.

    75:12
  7. يُنَبَّأُ الْإِنْسَانُ يَوْمَئِذٍ بِمَا قَدَّمَ وَأَخَّرَ

    Då ska människan underrättas om allt hon gjort och allt hon försummat.

    75:13
  8. بَلِ الْإِنْسَانُ عَلَىٰ نَفْسِهِ بَصِيرَةٌ

    I själva verket är människan fullt medveten om [sanningen om] sig själv,

    75:14
  9. وَلَوْ أَلْقَىٰ مَعَاذِيرَهُ

    även om hon kommer med ursäkter.

    75:15

Översättning: Rowwad översättningscenter