Sura 75 Al-Qiyāmah (Uppståndelsen), vers 7 – 15
-
فَإِذَا بَرِقَ الْبَصَرُ
[Det är dagen] då blicken stelnar [av fasa]
75:7 -
وَخَسَفَ الْقَمَرُ
och månen blir alldeles mörk,
75:8 -
وَجُمِعَ الشَّمْسُ وَالْقَمَرُ
och solen och månen slås samman.
75:9 -
يَقُولُ الْإِنْسَانُ يَوْمَئِذٍ أَيْنَ الْمَفَرُّ
Den dagen ska människan ropa: ”Vart kan jag fly?”
75:10 -
كَلَّا لَا وَزَرَ
Men nej, det finns ingenstans att fly!
75:11 -
إِلَىٰ رَبِّكَ يَوْمَئِذٍ الْمُسْتَقَرُّ
Den dagen är det hos din Herre ni ska finna er slutdestination.
75:12 -
يُنَبَّأُ الْإِنْسَانُ يَوْمَئِذٍ بِمَا قَدَّمَ وَأَخَّرَ
Då ska människan underrättas om allt hon gjort och allt hon försummat.
75:13 -
بَلِ الْإِنْسَانُ عَلَىٰ نَفْسِهِ بَصِيرَةٌ
I själva verket är människan fullt medveten om [sanningen om] sig själv,
75:14 -
وَلَوْ أَلْقَىٰ مَعَاذِيرَهُ
även om hon kommer med ursäkter.
75:15
Översättning: Rowwad översättningscenter