Sura 75 Al-Qiyāmah (Uppståndelsen), vers 1 – 10

1. لَا أُقْسِمُ بِيَوْمِ الْقِيَامَةِ

   Jag svär vid uppståndelsens dag,

   75:1

2. وَلَا أُقْسِمُ بِالنَّفْسِ اللَّوَّامَةِ

   och jag svär vid den självförebrående själen!

   75:2

3. أَيَحْسَبُ الْإِنْسَانُ أَلَّنْ نَجْمَعَ عِظَامَهُ

   Tror människan att vi inte ska sätta samman hennes ben på nytt?

   75:3

4. بَلَىٰ قَادِرِينَ عَلَىٰ أَنْ نُسَوِّيَ بَنَانَهُ

   Jo, vi är kapabla att till och med återställa hennes fingerspetsar.

   75:4

5. بَلْ يُرِيدُ الْإِنْسَانُ لِيَفْجُرَ أَمَامَهُ

   Men människan vill leva i trots och synda livet ut.

   75:5

6. يَسْأَلُ أَيَّانَ يَوْمُ الْقِيَامَةِ

   Hon frågar [hånfullt]: ”När infaller egentligen denna återuppståndelsens dag?”

   75:6

7. فَإِذَا بَرِقَ الْبَصَرُ

   [Det är dagen] då blicken stelnar [av fasa]

   75:7

8. وَخَسَفَ الْقَمَرُ

   och månen blir alldeles mörk,

   75:8

9. وَجُمِعَ الشَّمْسُ وَالْقَمَرُ

   och solen och månen slås samman.

   75:9

10. يَقُولُ الْإِنْسَانُ يَوْمَئِذٍ أَيْنَ الْمَفَرُّ

    Den dagen ska människan ropa: ”Vart kan jag fly?”

    75:10

Översättning: Rowwad översättningscenter