Sura 6 Al-An‘ām (Boskap), vers 122 – 129

  1. أَوَمَنْ كَانَ مَيْتًا فَأَحْيَيْنَاهُ وَجَعَلْنَا لَهُ نُورًا يَمْشِي بِهِ فِي النَّاسِ كَمَنْ مَثَلُهُ فِي الظُّلُمَاتِ لَيْسَ بِخَارِجٍ مِنْهَا ۚ كَذَٰلِكَ زُيِّنَ لِلْكَافِرِينَ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

    Är den som var [själsligt] död, och som vi gav liv och ett ljus att vandra med bland människorna, lik den som befinner sig i mörker och inte kan ta sig ut? Så förskönades för de otrogna vad de brukade göra.

    6:122

  2. وَكَذَٰلِكَ جَعَلْنَا فِي كُلِّ قَرْيَةٍ أَكَابِرَ مُجْرِمِيهَا لِيَمْكُرُوا فِيهَا ۖ وَمَا يَمْكُرُونَ إِلَّا بِأَنْفُسِهِمْ وَمَا يَشْعُرُونَ

    Så har vi i varje stad låtit dess storförbrytare smida planer i den. Men de smider planer bara mot sig själva, utan att de inser det.

    6:123

  3. وَإِذَا جَاءَتْهُمْ آيَةٌ قَالُوا لَنْ نُؤْمِنَ حَتَّىٰ نُؤْتَىٰ مِثْلَ مَا أُوتِيَ رُسُلُ اللَّهِ ۘ اللَّهُ أَعْلَمُ حَيْثُ يَجْعَلُ رِسَالَتَهُ ۗ سَيُصِيبُ الَّذِينَ أَجْرَمُوا صَغَارٌ عِنْدَ اللَّهِ وَعَذَابٌ شَدِيدٌ بِمَا كَانُوا يَمْكُرُونَ

    Och när ett tecken kommer till dem säger de: ”Vi tror inte förrän vi får detsamma som Guds sändebud fick!” Men Gud vet bäst åt vem han ska anförtro sitt budskap. Dessa upproriska ska drabbas av förnedring inför Gud och ett strängt straff för sina planer.

    6:124

  4. فَمَنْ يُرِدِ اللَّهُ أَنْ يَهْدِيَهُ يَشْرَحْ صَدْرَهُ لِلْإِسْلَامِ ۖ وَمَنْ يُرِدْ أَنْ يُضِلَّهُ يَجْعَلْ صَدْرَهُ ضَيِّقًا حَرَجًا كَأَنَّمَا يَصَّعَّدُ فِي السَّمَاءِ ۚ كَذَٰلِكَ يَجْعَلُ اللَّهُ الرِّجْسَ عَلَى الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ

    När Gud vill vägleda någon gör han dennes hjärta mottagligt för islam. Men när han avser att leda någon bort från sanningen gör han bröstet trångt och tillslutet som hos någon som stiger uppåt i skyn. Så låter Gud straffet drabba de som inte tror.

    6:125

  5. وَهَٰذَا صِرَاطُ رَبِّكَ مُسْتَقِيمًا ۗ قَدْ فَصَّلْنَا الْآيَاتِ لِقَوْمٍ يَذَّكَّرُونَ

    Detta är din Herres raka väg. Vi har klargjort tecknen för människor som låter sig förmanas.

    6:126

  6. لَهُمْ دَارُ السَّلَامِ عِنْدَ رَبِّهِمْ ۖ وَهُوَ وَلِيُّهُمْ بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

    De ska få en boning av frid hos sin Herre, och han är deras stöd för vad de brukade göra.

    6:127

  7. وَيَوْمَ يَحْشُرُهُمْ جَمِيعًا يَا مَعْشَرَ الْجِنِّ قَدِ اسْتَكْثَرْتُمْ مِنَ الْإِنْسِ ۖ وَقَالَ أَوْلِيَاؤُهُمْ مِنَ الْإِنْسِ رَبَّنَا اسْتَمْتَعَ بَعْضُنَا بِبَعْضٍ وَبَلَغْنَا أَجَلَنَا الَّذِي أَجَّلْتَ لَنَا ۚ قَالَ النَّارُ مَثْوَاكُمْ خَالِدِينَ فِيهَا إِلَّا مَا شَاءَ اللَّهُ ۗ إِنَّ رَبَّكَ حَكِيمٌ عَلِيمٌ

    Den dag han samlar dem alla [ska han säga]: ”Församlade jinner! Ni har vilselett många människor.” Deras anhängare bland människorna ska säga: ”Herre! Vi drog nytta av varandra, men nu har vi nått den frist du satte för oss.” Han ska säga: ”Elden är er boning; där ska ni förbli, om inte Gud vill annat.” Din Herre är sannerligen vis, allvetande.

    6:128

  8. وَكَذَٰلِكَ نُوَلِّي بَعْضَ الظَّالِمِينَ بَعْضًا بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ

    Så låter vi somliga av de orättfärdiga styra över andra, på grund av de [synder] de brukade begå.

    6:129

Översättning: Rowwad översättningscenter