Sura 5 Al-Mā’idah (Den Himmelska Måltiden), vers 101 – 108

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لَا تَسْأَلُوا عَنْ أَشْيَاءَ إِنْ تُبْدَ لَكُمْ تَسُؤْكُمْ وَإِنْ تَسْأَلُوا عَنْهَا حِينَ يُنَزَّلُ الْقُرْآنُ تُبْدَ لَكُمْ عَفَا اللَّهُ عَنْهَا ۗ وَاللَّهُ غَفُورٌ حَلِيمٌ

Troende! Ställ inte frågor om sådant som, om det klargörs för er, skulle bli er till besvär. Och om ni frågar om det när Koranen uppenbaras, kommer det att klargöras för er; Gud har haft överseende med detta. Gud är ständigt förlåtande och fördragsam.
5:101
قَدْ سَأَلَهَا قَوْمٌ مِنْ قَبْلِكُمْ ثُمَّ أَصْبَحُوا بِهَا كَافِرِينَ

Folk före er ställde sådana frågor, och därefter kom de att förkasta tron.
5:102
مَا جَعَلَ اللَّهُ مِنْ بَحِيرَةٍ وَلَا سَائِبَةٍ وَلَا وَصِيلَةٍ وَلَا حَامٍ ۙ وَلَٰكِنَّ الَّذِينَ كَفَرُوا يَفْتَرُونَ عَلَى اللَّهِ الْكَذِبَ ۖ وَأَكْثَرُهُمْ لَا يَعْقِلُونَ

Gud har inte instiftat [något sådant som]: att märka en kamelhonas öra efter ett visst antal kullar; att sätta fri en honkamel åt sina avgudar; att undanta en kamelhona från bruk som fött många hondjur; eller att fridlysa en avelshingst som varit mycket fruktsam. Men de otrogna diktar ihop lögner om Gud, och de flesta av dem använder inte sitt förstånd.
5:103
وَإِذَا قِيلَ لَهُمْ تَعَالَوْا إِلَىٰ مَا أَنْزَلَ اللَّهُ وَإِلَى الرَّسُولِ قَالُوا حَسْبُنَا مَا وَجَدْنَا عَلَيْهِ آبَاءَنَا ۚ أَوَلَوْ كَانَ آبَاؤُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ شَيْئًا وَلَا يَهْتَدُونَ

När det sägs till dem: ”Kom till det som Gud har uppenbarat och till sändebudet!”, svarar de: ”För oss räcker det vi fann våra förfäder hålla sig till.” Men hur [skulle det räcka], när deras förfäder saknade kunskap och inte var vägledda?
5:104
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا عَلَيْكُمْ أَنْفُسَكُمْ ۖ لَا يَضُرُّكُمْ مَنْ ضَلَّ إِذَا اهْتَدَيْتُمْ ۚ إِلَى اللَّهِ مَرْجِعُكُمْ جَمِيعًا فَيُنَبِّئُكُمْ بِمَا كُنْتُمْ تَعْمَلُونَ

Troende! Ta ansvar för er själva. Den som far vilse kan inte skada er så länge ni själva är vägledda. Till Gud ska ni alla återvända, och då ska han upplysa er om vad ni brukade göra.
5:105
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا شَهَادَةُ بَيْنِكُمْ إِذَا حَضَرَ أَحَدَكُمُ الْمَوْتُ حِينَ الْوَصِيَّةِ اثْنَانِ ذَوَا عَدْلٍ مِنْكُمْ أَوْ آخَرَانِ مِنْ غَيْرِكُمْ إِنْ أَنْتُمْ ضَرَبْتُمْ فِي الْأَرْضِ فَأَصَابَتْكُمْ مُصِيبَةُ الْمَوْتِ ۚ تَحْبِسُونَهُمَا مِنْ بَعْدِ الصَّلَاةِ فَيُقْسِمَانِ بِاللَّهِ إِنِ ارْتَبْتُمْ لَا نَشْتَرِي بِهِ ثَمَنًا وَلَوْ كَانَ ذَا قُرْبَىٰ ۙ وَلَا نَكْتُمُ شَهَادَةَ اللَّهِ إِنَّا إِذًا لَمِنَ الْآثِمِينَ

Troende! När döden närmar sig någon av er och ni ska upprätta testamente, ska två rättvisa män bland er vittna. Om ni befinner er på resa och dödens svåra stund drabbar er, och ni inte finner sådana, ska två andra män utanför ert samfund vittna. Om ni hyser tvivel ska ni hålla kvar dem efter bönen och låta dem svära vid Gud: ”Vi ska inte byta detta mot någon vinning, inte ens till förmån för en släkting, och vi ska inte dölja det vittnesmål som Gud kräver av oss; gjorde vi det skulle vi sannerligen vara syndare.”
5:106
فَإِنْ عُثِرَ عَلَىٰ أَنَّهُمَا اسْتَحَقَّا إِثْمًا فَآخَرَانِ يَقُومَانِ مَقَامَهُمَا مِنَ الَّذِينَ اسْتَحَقَّ عَلَيْهِمُ الْأَوْلَيَانِ فَيُقْسِمَانِ بِاللَّهِ لَشَهَادَتُنَا أَحَقُّ مِنْ شَهَادَتِهِمَا وَمَا اعْتَدَيْنَا إِنَّا إِذًا لَمِنَ الظَّالِمِينَ

Om det därefter visar sig att de båda gjort sig skyldiga till bedrägeri ska två andra träda fram i deras ställe, bland dem vars rätt har kränkts, och de ska svära vid Gud: ”Vårt vittnesmål är sannare än deras, och vi har inte överträtt gränserna; då skulle vi förvisso vara djupt orättfärdiga.”
5:107
ذَٰلِكَ أَدْنَىٰ أَنْ يَأْتُوا بِالشَّهَادَةِ عَلَىٰ وَجْهِهَا أَوْ يَخَافُوا أَنْ تُرَدَّ أَيْمَانٌ بَعْدَ أَيْمَانِهِمْ ۗ وَاتَّقُوا اللَّهَ وَاسْمَعُوا ۗ وَاللَّهُ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الْفَاسِقِينَ

Detta gör det mer sannolikt att deras vittnesmål avläggs korrekt, eller att de fruktar att deras eder ska förkastas efter att andra har avlagt sina. Frukta därför Gud och lyssna! Gud vägleder inte trotsiga syndare.
5:108

Översättning: Rowwad översättningscenter