Sura 41 Fuṣṣilat (En Fast Och Klar Förkunnelse), vers 45 – 54

وَلَقَدْ آتَيْنَا مُوسَى الْكِتَابَ فَاخْتُلِفَ فِيهِ ۗ وَلَوْلَا كَلِمَةٌ سَبَقَتْ مِنْ رَبِّكَ لَقُضِيَ بَيْنَهُمْ ۚ وَإِنَّهُمْ لَفِي شَكٍّ مِنْهُ مُرِيبٍ

Vi skänkte Mose skriften men det tvistades om den. Hade inte din Herre redan beslutat [att skjuta upp domen] skulle deras sak ha avgjorts mellan dem. Och sannerligen är de [som nu förnekar din uppenbarelse] försjunkna i ett djupt, plågsamt tvivel om den.
41:45
مَنْ عَمِلَ صَالِحًا فَلِنَفْسِهِ ۖ وَمَنْ أَسَاءَ فَعَلَيْهَا ۗ وَمَا رَبُّكَ بِظَلَّامٍ لِلْعَبِيدِ

Den som handlar rättfärdigt gör det för sitt eget bästa, och den som handlar illa skadar sig själv. Din Herre är aldrig orättvis mot sina tjänare.
41:46
إِلَيْهِ يُرَدُّ عِلْمُ السَّاعَةِ ۚ وَمَا تَخْرُجُ مِنْ ثَمَرَاتٍ مِنْ أَكْمَامِهَا وَمَا تَحْمِلُ مِنْ أُنْثَىٰ وَلَا تَضَعُ إِلَّا بِعِلْمِهِ ۚ وَيَوْمَ يُنَادِيهِمْ أَيْنَ شُرَكَائِي قَالُوا آذَنَّاكَ مَا مِنَّا مِنْ شَهِيدٍ

Endast han vet när den yttersta stunden ska infalla. Ingen frukt bryter fram ur sitt hölje och ingen kvinna blir havande eller föder utan hans vetskap. Den dag då han ropar på dem: ”Var är nu de gudomar [ni hävdade fanns] vid min sida?”, svarar de: ”Vi erkänner inför dig att ingen av oss kan vittna [om deras existens].”
41:47
وَضَلَّ عَنْهُمْ مَا كَانُوا يَدْعُونَ مِنْ قَبْلُ ۖ وَظَنُّوا مَا لَهُمْ مِنْ مَحِيصٍ

De som de en gång tillbad försvinner då spårlöst och de kommer att inse att de inte har någonstans att fly.
41:48
لَا يَسْأَمُ الْإِنْسَانُ مِنْ دُعَاءِ الْخَيْرِ وَإِنْ مَسَّهُ الشَّرُّ فَيَئُوسٌ قَنُوطٌ

Människan tröttnar aldrig på att be om välgång, men när motgångar slår till sjunker hon ner i hopplöshet och misströstan.
41:49
وَلَئِنْ أَذَقْنَاهُ رَحْمَةً مِنَّا مِنْ بَعْدِ ضَرَّاءَ مَسَّتْهُ لَيَقُولَنَّ هَٰذَا لِي وَمَا أَظُنُّ السَّاعَةَ قَائِمَةً وَلَئِنْ رُجِعْتُ إِلَىٰ رَبِّي إِنَّ لِي عِنْدَهُ لَلْحُسْنَىٰ ۚ فَلَنُنَبِّئَنَّ الَّذِينَ كَفَرُوا بِمَا عَمِلُوا وَلَنُذِيقَنَّهُمْ مِنْ عَذَابٍ غَلِيظٍ

Och skulle vi visa henne vår nåd, efter de svårigheter hon gått igenom, säger hon: ”Detta är min egen förtjänst och jag tror inte att det kommer att bli någon yttersta stund, men om jag nu ändå skulle återföras till min Herre väntar mig säkerligen det allra bästa hos honom.” Vi ska helt visst kungöra för de otrogna vad de har gjort och låta dem erfara ett skoningslöst straff.
41:50
وَإِذَا أَنْعَمْنَا عَلَى الْإِنْسَانِ أَعْرَضَ وَنَأَىٰ بِجَانِبِهِ وَإِذَا مَسَّهُ الشَّرُّ فَذُو دُعَاءٍ عَرِيضٍ

När vi visar människan vår ynnest vänder hon sig bort och drar sig undan i högmod, men när olyckan drabbar henne vänder hon sig till oss med långa och ihärdiga böner.
41:51
قُلْ أَرَأَيْتُمْ إِنْ كَانَ مِنْ عِنْدِ اللَّهِ ثُمَّ كَفَرْتُمْ بِهِ مَنْ أَضَلُّ مِمَّنْ هُوَ فِي شِقَاقٍ بَعِيدٍ

Säg: ”Tänk om nu denna [Koran] verkligen är från Gud, och ni sedan vägrar att tro på den! Vem är då mer vilse än den som fastnat i en extrem och bitter fiendskap [mot sanningen]?”
41:52
سَنُرِيهِمْ آيَاتِنَا فِي الْآفَاقِ وَفِي أَنْفُسِهِمْ حَتَّىٰ يَتَبَيَّنَ لَهُمْ أَنَّهُ الْحَقُّ ۗ أَوَلَمْ يَكْفِ بِرَبِّكَ أَنَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ شَهِيدٌ

Vi ska låta dem se våra tecken i världen omkring dem och i dem själva, tills det står klart för dem att detta verkligen är sanningen. Är det då inte nog att din Herre bevittnar allt som sker?
41:53
أَلَا إِنَّهُمْ فِي مِرْيَةٍ مِنْ لِقَاءِ رَبِّهِمْ ۗ أَلَا إِنَّهُ بِكُلِّ شَيْءٍ مُحِيطٌ

Ja, sannerligen är de i djupaste tvivel rörande mötet med sin Herre. Han omsluter förvisso allting [i sitt allvetande].
41:54

Översättning: Rowwad översättningscenter