Sura 2 Al-Baqarah (Kon), vers 177 – 182

  1. لَيْسَ الْبِرَّ أَنْ تُوَلُّوا وُجُوهَكُمْ قِبَلَ الْمَشْرِقِ وَالْمَغْرِبِ وَلَٰكِنَّ الْبِرَّ مَنْ آمَنَ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ وَالْمَلَائِكَةِ وَالْكِتَابِ وَالنَّبِيِّينَ وَآتَى الْمَالَ عَلَىٰ حُبِّهِ ذَوِي الْقُرْبَىٰ وَالْيَتَامَىٰ وَالْمَسَاكِينَ وَابْنَ السَّبِيلِ وَالسَّائِلِينَ وَفِي الرِّقَابِ وَأَقَامَ الصَّلَاةَ وَآتَى الزَّكَاةَ وَالْمُوفُونَ بِعَهْدِهِمْ إِذَا عَاهَدُوا ۖ وَالصَّابِرِينَ فِي الْبَأْسَاءِ وَالضَّرَّاءِ وَحِينَ الْبَأْسِ ۗ أُولَٰئِكَ الَّذِينَ صَدَقُوا ۖ وَأُولَٰئِكَ هُمُ الْمُتَّقُونَ

    Fromhet är inte att ni vänder era ansikten mot öst eller väst. Fromhet har snarare den som tror på Gud och den yttersta dagen och på änglarna och skrifterna och sändebuden, och som ger den egendom han håller kär till släktingar, och till de faderlösa, och till behövande, och till resenären i nöd, och till de som ber om hjälp och [i syfte att friköpa] slavar; och som förrättar bönen och ger allmosan, liksom de som håller sina avtal när de slutit dem, och de som är tålmodiga i tider av fattigdom och sjukdom och i stridens hetta. Det är dessa som är sannfärdiga och det är dessa som är gudfruktiga.

    2:177
  2. يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا كُتِبَ عَلَيْكُمُ الْقِصَاصُ فِي الْقَتْلَى ۖ الْحُرُّ بِالْحُرِّ وَالْعَبْدُ بِالْعَبْدِ وَالْأُنْثَىٰ بِالْأُنْثَىٰ ۚ فَمَنْ عُفِيَ لَهُ مِنْ أَخِيهِ شَيْءٌ فَاتِّبَاعٌ بِالْمَعْرُوفِ وَأَدَاءٌ إِلَيْهِ بِإِحْسَانٍ ۗ ذَٰلِكَ تَخْفِيفٌ مِنْ رَبِّكُمْ وَرَحْمَةٌ ۗ فَمَنِ اعْتَدَىٰ بَعْدَ ذَٰلِكَ فَلَهُ عَذَابٌ أَلِيمٌ

    Troende! I fall av mord är rättvis vedergällning föreskriven för er; en fri man för en fri man, en slav för en slav, och en kvinna för en kvinna. Om [gärningsmannen] däremot förlåts av sin broder, [som är den målsägande släktingen i utbyte mot blodspengar], så ska han [som förlät] begära [blodspengarna] med gott uppförande och [gärningsmannen ska överlämna] dem på ett hederligt sätt. Denna [regel] är en lindring från er Herre och nåd. Den som begår överträdelser efter detta kommer att få ett smärtsamt straff.

    2:178
  3. وَلَكُمْ فِي الْقِصَاصِ حَيَاةٌ يَا أُولِي الْأَلْبَابِ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ

    I regeln om rättvis vedergällning har ni fått [skydd för ert] liv – ni som använder ert förstånd – för att ni ska bli gudfruktiga.

    2:179
  4. كُتِبَ عَلَيْكُمْ إِذَا حَضَرَ أَحَدَكُمُ الْمَوْتُ إِنْ تَرَكَ خَيْرًا الْوَصِيَّةُ لِلْوَالِدَيْنِ وَالْأَقْرَبِينَ بِالْمَعْرُوفِ ۖ حَقًّا عَلَى الْمُتَّقِينَ

    Om döden närmar sig någon av er, och denne efterlämnar tillgångar, är det föreskrivet för er att upprätta ett testamente till förmån för föräldrar och släktingar enligt god sed. Detta är en plikt för de gudfruktiga.

    2:180
  5. فَمَنْ بَدَّلَهُ بَعْدَمَا سَمِعَهُ فَإِنَّمَا إِثْمُهُ عَلَى الَّذِينَ يُبَدِّلُونَهُ ۚ إِنَّ اللَّهَ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

    Om någon ändrar [testamentet] efter att ha hört det, är det endast de som gjorde ändringarna som syndar. Gud hör allt, vet allt.

    2:181
  6. فَمَنْ خَافَ مِنْ مُوصٍ جَنَفًا أَوْ إِثْمًا فَأَصْلَحَ بَيْنَهُمْ فَلَا إِثْمَ عَلَيْهِ ۚ إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَحِيمٌ

    Om någon däremot fruktar att testamentsgivaren är orättvis eller syndar [i sitt testamente] är det harmlöst om han söker förlikning mellan [parterna]. Gud är sannerligen ständigt förlåtande, barmhärtig.

    2:182

Översättning: Rowwad översättningscenter