Sura 20 Tā Hā (Ta-Ha), vers 77 – 89

وَلَقَدْ أَوْحَيْنَا إِلَىٰ مُوسَىٰ أَنْ أَسْرِ بِعِبَادِي فَاضْرِبْ لَهُمْ طَرِيقًا فِي الْبَحْرِ يَبَسًا لَا تَخَافُ دَرَكًا وَلَا تَخْشَىٰ

Vi uppenbarade till Mose: ”Bege dig av med mina tjänare under natten, och bered dem en torr passage genom havet. Oroa dig inte för att de ska hinna ifatt dig, och var inte rädd.”
20:77
فَأَتْبَعَهُمْ فِرْعَوْنُ بِجُنُودِهِ فَغَشِيَهُمْ مِنَ الْيَمِّ مَا غَشِيَهُمْ

Farao förföljde dem med sina soldater, men havet slöt sig över dem med det som slöt sig över dem [och dränkte dem].
20:78
وَأَضَلَّ فِرْعَوْنُ قَوْمَهُ وَمَا هَدَىٰ

Farao vilseledde sitt folk och vägledde dem inte.
20:79
يَا بَنِي إِسْرَائِيلَ قَدْ أَنْجَيْنَاكُمْ مِنْ عَدُوِّكُمْ وَوَاعَدْنَاكُمْ جَانِبَ الطُّورِ الْأَيْمَنَ وَنَزَّلْنَا عَلَيْكُمُ الْمَنَّ وَالسَّلْوَىٰ

Israeliter! Vi räddade er från er fiende, och vi fastställde en tid [för att tala till Mose] på bergets högra sida, och lät manna och vaktlar falla ned till er.
20:80
كُلُوا مِنْ طَيِّبَاتِ مَا رَزَقْنَاكُمْ وَلَا تَطْغَوْا فِيهِ فَيَحِلَّ عَلَيْكُمْ غَضَبِي ۖ وَمَنْ يَحْلِلْ عَلَيْهِ غَضَبِي فَقَدْ هَوَىٰ

Ät av de goda ting som vi har försörjt er med men missbruka det inte så att ni drabbas av min vrede. Den som min vrede faller över går sannerligen under.
20:81
وَإِنِّي لَغَفَّارٌ لِمَنْ تَابَ وَآمَنَ وَعَمِلَ صَالِحًا ثُمَّ اهْتَدَىٰ

Men för de som omvänder sig, följer tron, och handlar rättfärdigt och sedan förblir på den rätta vägen – för dessa är jag förvisso oändligt förlåtande.
20:82
وَمَا أَعْجَلَكَ عَنْ قَوْمِكَ يَا مُوسَىٰ

”Mose, vad fick dig att hasta hit före ditt folk?”
20:83
قَالَ هُمْ أُولَاءِ عَلَىٰ أَثَرِي وَعَجِلْتُ إِلَيْكَ رَبِّ لِتَرْضَىٰ

Han svarade: ”De är tätt bakom mig. Jag skyndade mig till dig, Herre, för att vinna ditt välbehag.”
20:84
قَالَ فَإِنَّا قَدْ فَتَنَّا قَوْمَكَ مِنْ بَعْدِكَ وَأَضَلَّهُمُ السَّامِرِيُّ

Han sa: ”Medan du var borta satte vi ditt folk på prov, och Sāmirī ledde dem vilse.”
20:85
فَرَجَعَ مُوسَىٰ إِلَىٰ قَوْمِهِ غَضْبَانَ أَسِفًا ۚ قَالَ يَا قَوْمِ أَلَمْ يَعِدْكُمْ رَبُّكُمْ وَعْدًا حَسَنًا ۚ أَفَطَالَ عَلَيْكُمُ الْعَهْدُ أَمْ أَرَدْتُمْ أَنْ يَحِلَّ عَلَيْكُمْ غَضَبٌ مِنْ رَبِّكُمْ فَأَخْلَفْتُمْ مَوْعِدِي

Arg och besviken återvände Mose till sitt folk. Han sa: ”Mitt folk! Har inte er Herre gett er ett gott löfte? Har det gått så lång tid [att ni glömde bort det], eller var det för att ni ville att er Herres vrede skulle drabba er som ni bröt ert löfte till mig?”
20:86
قَالُوا مَا أَخْلَفْنَا مَوْعِدَكَ بِمَلْكِنَا وَلَٰكِنَّا حُمِّلْنَا أَوْزَارًا مِنْ زِينَةِ الْقَوْمِ فَقَذَفْنَاهَا فَكَذَٰلِكَ أَلْقَى السَّامِرِيُّ

De svarade: ”Vi bröt inte vårt löfte till dig av egen vilja men vi hade ålagts bördan att bära folkets smycken, så till slut kastade vi dem [i elden], och så gjorde även Sāmirī.”
20:87
فَأَخْرَجَ لَهُمْ عِجْلًا جَسَدًا لَهُ خُوَارٌ فَقَالُوا هَٰذَا إِلَٰهُكُمْ وَإِلَٰهُ مُوسَىٰ فَنَسِيَ

Och [Sāmirī] framställde en kalvskulptur åt dem, som gav ifrån sig ett råmande ljud, varpå [vissa av] dem utbrast: ”Detta måste vara er och Moses gud som han har råkat lämna här!”
20:88
أَفَلَا يَرَوْنَ أَلَّا يَرْجِعُ إِلَيْهِمْ قَوْلًا وَلَا يَمْلِكُ لَهُمْ ضَرًّا وَلَا نَفْعًا

Men ser de inte att den inte kan tala till dem och inte heller skada eller gagna dem?
20:89

Översättning: Rowwad översättningscenter