Sura 18 Al-Kahf (Grottan), vers 9 – 25

  1. أَمْ حَسِبْتَ أَنَّ أَصْحَابَ الْكَهْفِ وَالرَّقِيمِ كَانُوا مِنْ آيَاتِنَا عَجَبًا

    Du ska inte tro att männen i grottan, [vars namn står nedtecknade] på tavlorna, var vårt mest mirakulösa tecken.

    18:9
  2. إِذْ أَوَى الْفِتْيَةُ إِلَى الْكَهْفِ فَقَالُوا رَبَّنَا آتِنَا مِنْ لَدُنْكَ رَحْمَةً وَهَيِّئْ لَنَا مِنْ أَمْرِنَا رَشَدًا

    Minns när de unga männen sökte skydd i grottan och bad: ”Herre! Ge oss av din nåd och ordna det bästa för oss.”

    18:10
  3. فَضَرَبْنَا عَلَىٰ آذَانِهِمْ فِي الْكَهْفِ سِنِينَ عَدَدًا

    Så vi lät dem falla in i en djup sömn, i grottan, som varade i många år.

    18:11
  4. ثُمَّ بَعَثْنَاهُمْ لِنَعْلَمَ أَيُّ الْحِزْبَيْنِ أَحْصَىٰ لِمَا لَبِثُوا أَمَدًا

    Till sist väckte vi dem för att klargöra vilken av de två grupperna som hade bäst uppfattning om hur lång tid de hade varit där.

    18:12
  5. نَحْنُ نَقُصُّ عَلَيْكَ نَبَأَهُمْ بِالْحَقِّ ۚ إِنَّهُمْ فِتْيَةٌ آمَنُوا بِرَبِّهِمْ وَزِدْنَاهُمْ هُدًى

    Vi ska återge för dig den sanna berättelsen om dem: De var unga män som trodde på sin Herre, och vi ökade deras vägledning.

    18:13
  6. وَرَبَطْنَا عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ إِذْ قَامُوا فَقَالُوا رَبُّنَا رَبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ لَنْ نَدْعُوَ مِنْ دُونِهِ إِلَٰهًا ۖ لَقَدْ قُلْنَا إِذًا شَطَطًا

    Vi stärkte deras hjärtan när de reste sig och sa: ”Vår Herre är himlarnas och jordens Herre. Vi åkallar aldrig en annan gud än honom; då hade vi uttalat något fullständigt orimligt!

    18:14
  7. هَٰؤُلَاءِ قَوْمُنَا اتَّخَذُوا مِنْ دُونِهِ آلِهَةً ۖ لَوْلَا يَأْتُونَ عَلَيْهِمْ بِسُلْطَانٍ بَيِّنٍ ۖ فَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ افْتَرَىٰ عَلَى اللَّهِ كَذِبًا

    Vårt folk har ställt upp gudar vid hans sida. Varför kommer de inte med ett klart belägg [för dessa gudars rätt till dyrkan]? Och vem gör större orätt än den som diktar ihop lögner om Gud?”

    18:15
  8. وَإِذِ اعْتَزَلْتُمُوهُمْ وَمَا يَعْبُدُونَ إِلَّا اللَّهَ فَأْوُوا إِلَى الْكَهْفِ يَنْشُرْ لَكُمْ رَبُّكُمْ مِنْ رَحْمَتِهِ وَيُهَيِّئْ لَكُمْ مِنْ أَمْرِكُمْ مِرْفَقًا

    [Sedan sa deras ledare till resten av gruppen:] ”När ni väl har övergivit dessa och det de dyrkar vid Guds sida, sök då er tillflykt i grottan. Er Herre kommer att låta sin nåd strömma över er och underlätta er situation.”

    18:16
  9. وَتَرَى الشَّمْسَ إِذَا طَلَعَتْ تَزَاوَرُ عَنْ كَهْفِهِمْ ذَاتَ الْيَمِينِ وَإِذَا غَرَبَتْ تَقْرِضُهُمْ ذَاتَ الشِّمَالِ وَهُمْ فِي فَجْوَةٍ مِنْهُ ۚ ذَٰلِكَ مِنْ آيَاتِ اللَّهِ ۗ مَنْ يَهْدِ اللَّهُ فَهُوَ الْمُهْتَدِ ۖ وَمَنْ يُضْلِلْ فَلَنْ تَجِدَ لَهُ وَلِيًّا مُرْشِدًا

    [Om du hade varit på plats i grottan de nu sov i skulle du] ha kunnat se hur morgonsolens strålar viker av från grottan på dess högra sida och på kvällen passerar förbi dem till vänster där de ligger i ett av dess öppna utrymmen. Detta var ett av Guds underverk! Den som Gud vägleder är verkligen på rätt väg, men för den han leder vilse finner du ingen som leder honom rätt.

    18:17
  10. وَتَحْسَبُهُمْ أَيْقَاظًا وَهُمْ رُقُودٌ ۚ وَنُقَلِّبُهُمْ ذَاتَ الْيَمِينِ وَذَاتَ الشِّمَالِ ۖ وَكَلْبُهُمْ بَاسِطٌ ذِرَاعَيْهِ بِالْوَصِيدِ ۚ لَوِ اطَّلَعْتَ عَلَيْهِمْ لَوَلَّيْتَ مِنْهُمْ فِرَارًا وَلَمُلِئْتَ مِنْهُمْ رُعْبًا

    Du skulle ha trott att de var vakna fastän de egentligen sov. Och vi lät dem vända sig än åt höger, än åt vänster, medan deras hund låg vid ingången med utsträckta framben. Om du hade stött på dem skulle du av ren fasa ha vänt dig om och sprungit därifrån.

    18:18
  11. وَكَذَٰلِكَ بَعَثْنَاهُمْ لِيَتَسَاءَلُوا بَيْنَهُمْ ۚ قَالَ قَائِلٌ مِنْهُمْ كَمْ لَبِثْتُمْ ۖ قَالُوا لَبِثْنَا يَوْمًا أَوْ بَعْضَ يَوْمٍ ۚ قَالُوا رَبُّكُمْ أَعْلَمُ بِمَا لَبِثْتُمْ فَابْعَثُوا أَحَدَكُمْ بِوَرِقِكُمْ هَٰذِهِ إِلَى الْمَدِينَةِ فَلْيَنْظُرْ أَيُّهَا أَزْكَىٰ طَعَامًا فَلْيَأْتِكُمْ بِرِزْقٍ مِنْهُ وَلْيَتَلَطَّفْ وَلَا يُشْعِرَنَّ بِكُمْ أَحَدًا

    Och så väckte vi dem också åter så att de skulle fråga varandra [om vad som hänt]. En av dem sa: ”Hur länge har vi varit här?” Då sa några av dem: ”Vi har väl varit här en dag eller en del av en dag.” Andra sa: ”Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss gå med dessa silvermynt till staden för att köpa det bästa ätbara och införskaffa förnödenheter därifrån. Han bör dock vara diskret och inte låta någon få den minsta aning om vår existens.

    18:19
  12. إِنَّهُمْ إِنْ يَظْهَرُوا عَلَيْكُمْ يَرْجُمُوكُمْ أَوْ يُعِيدُوكُمْ فِي مِلَّتِهِمْ وَلَنْ تُفْلِحُوا إِذًا أَبَدًا

    Om de upptäcker oss kommer de att stena oss till döds eller tvinga oss att återvända till deras tro, och då kommer det aldrig att gå oss väl.”

    18:20
  13. وَكَذَٰلِكَ أَعْثَرْنَا عَلَيْهِمْ لِيَعْلَمُوا أَنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ وَأَنَّ السَّاعَةَ لَا رَيْبَ فِيهَا إِذْ يَتَنَازَعُونَ بَيْنَهُمْ أَمْرَهُمْ ۖ فَقَالُوا ابْنُوا عَلَيْهِمْ بُنْيَانًا ۖ رَبُّهُمْ أَعْلَمُ بِهِمْ ۚ قَالَ الَّذِينَ غَلَبُوا عَلَىٰ أَمْرِهِمْ لَنَتَّخِذَنَّ عَلَيْهِمْ مَسْجِدًا

    Så lät vi dem upptäckas för att [stadens invånare] skulle inse att Guds löfte är sant och att det inte råder tvivel om den yttersta stundens [ankomst]. De tvistade sinsemellan om vad de skulle göra med deras [gravplats]. Somliga sa: ”Res en mur framför dem. Deras Herre känner dem bäst.” De som fick sin vilja igenom sa: ”Vi bygger en helgedom vid dem!”

    18:21
  14. سَيَقُولُونَ ثَلَاثَةٌ رَابِعُهُمْ كَلْبُهُمْ وَيَقُولُونَ خَمْسَةٌ سَادِسُهُمْ كَلْبُهُمْ رَجْمًا بِالْغَيْبِ ۖ وَيَقُولُونَ سَبْعَةٌ وَثَامِنُهُمْ كَلْبُهُمْ ۚ قُلْ رَبِّي أَعْلَمُ بِعِدَّتِهِمْ مَا يَعْلَمُهُمْ إِلَّا قَلِيلٌ ۗ فَلَا تُمَارِ فِيهِمْ إِلَّا مِرَاءً ظَاهِرًا وَلَا تَسْتَفْتِ فِيهِمْ مِنْهُمْ أَحَدًا

    Och [vissa människor] kommer att säga: ”De var tre och den fjärde var deras hund,” och andra kommer att säga: ”De var fem och deras hund var den sjätte” – de gissar bara på måfå – och vissa kommer att säga: ”De var sju och den åttonde var deras hund.” Säg: ”Min Herre känner bäst till deras riktiga antal och endast ett fåtal vet hur många de verkligen var.” Ge dig därför inte in i diskussioner om deras [antal], utom i allmänna termer och fråga dem inte någonting gällande dem.

    18:22
  15. وَلَا تَقُولَنَّ لِشَيْءٍ إِنِّي فَاعِلٌ ذَٰلِكَ غَدًا

    Säg aldrig om något [du har avsikt att göra]: ”Det här kommer jag garanterat att göra i morgon”,

    18:23
  16. إِلَّا أَنْ يَشَاءَ اللَّهُ ۚ وَاذْكُرْ رَبَّكَ إِذَا نَسِيتَ وَقُلْ عَسَىٰ أَنْ يَهْدِيَنِ رَبِّي لِأَقْرَبَ مِنْ هَٰذَا رَشَدًا

    utan att lägga till: ”om Gud vill.” Och om du glömmer [att säga detta] nämn då din Herres namn och säg: ”Jag hoppas att min Herre ska leda mig närmare den rätta vägen!”

    18:24
  17. وَلَبِثُوا فِي كَهْفِهِمْ ثَلَاثَ مِائَةٍ سِنِينَ وَازْدَادُوا تِسْعًا

    Och de stannade i sin grotta i trehundra år och till dessa ytterligare nio.

    18:25

Översättning: Rowwad översättningscenter