Sura 17 Al-Isrāʾ (Den Nattliga Resan), vers 61 – 70

  1. وَإِذْ قُلْنَا لِلْمَلَائِكَةِ اسْجُدُوا لِآدَمَ فَسَجَدُوا إِلَّا إِبْلِيسَ قَالَ أَأَسْجُدُ لِمَنْ خَلَقْتَ طِينًا

    Och minns när vi befallde änglarna: ”Fall ned inför Adam!” Då gjorde alla det utom Iblīs som sa: ”Ska jag falla ned inför någon som du har skapat av lera?”

    17:61
  2. قَالَ أَرَأَيْتَكَ هَٰذَا الَّذِي كَرَّمْتَ عَلَيَّ لَئِنْ أَخَّرْتَنِ إِلَىٰ يَوْمِ الْقِيَامَةِ لَأَحْتَنِكَنَّ ذُرِّيَّتَهُ إِلَّا قَلِيلًا

    Sedan sa han: ”Säg mig, är detta den [skapelse som] du har kommit att hedra mer än mig? Om du låter mig vara kvar till uppståndelsens dag ska jag förleda hans avkomma, allesamman utom ett fåtal.”

    17:62
  3. قَالَ اذْهَبْ فَمَنْ تَبِعَكَ مِنْهُمْ فَإِنَّ جَهَنَّمَ جَزَاؤُكُمْ جَزَاءً مَوْفُورًا

    [Gud] svarade: ”Försvinn härifrån! De som väljer att följa dig ska få helvetet som straff, och det straffet är omfattande och komplett!

    17:63
  4. وَاسْتَفْزِزْ مَنِ اسْتَطَعْتَ مِنْهُمْ بِصَوْتِكَ وَأَجْلِبْ عَلَيْهِمْ بِخَيْلِكَ وَرَجِلِكَ وَشَارِكْهُمْ فِي الْأَمْوَالِ وَالْأَوْلَادِ وَعِدْهُمْ ۚ وَمَا يَعِدُهُمُ الشَّيْطَانُ إِلَّا غُرُورًا

    Hetsa den du kan med din [förledande] röst, och sätt in dina styrkor mot dem, både till häst och till fots. Var sedan delaktig med dem [genom att försköna olagliga sätt] att skaffa rikedomar och barn, och ge dem falska förhoppningar!” Men Satans löften till dem är ingenting annat än bedrägeri.

    17:64
  5. إِنَّ عِبَادِي لَيْسَ لَكَ عَلَيْهِمْ سُلْطَانٌ ۚ وَكَفَىٰ بِرَبِّكَ وَكِيلًا

    ”Du har ingen som helst makt över mina tjänare, och din Herres beskydd räcker gott för dem.”

    17:65
  6. رَبُّكُمُ الَّذِي يُزْجِي لَكُمُ الْفُلْكَ فِي الْبَحْرِ لِتَبْتَغُوا مِنْ فَضْلِهِ ۚ إِنَّهُ كَانَ بِكُمْ رَحِيمًا

    Det är er Herre som låter skeppen färdas över havet för att ni ska kunna söka hans försörjning. Han är sannerligen barmhärtig mot er.

    17:66
  7. وَإِذَا مَسَّكُمُ الضُّرُّ فِي الْبَحْرِ ضَلَّ مَنْ تَدْعُونَ إِلَّا إِيَّاهُ ۖ فَلَمَّا نَجَّاكُمْ إِلَى الْبَرِّ أَعْرَضْتُمْ ۚ وَكَانَ الْإِنْسَانُ كَفُورًا

    Och när fara möter er på havet glömmer ni alla som ni brukar åkalla – utom honom. Men när han tryggt för er till land, vänder ni er bort. Ja, människan är ytterst otacksam.

    17:67
  8. أَفَأَمِنْتُمْ أَنْ يَخْسِفَ بِكُمْ جَانِبَ الْبَرِّ أَوْ يُرْسِلَ عَلَيْكُمْ حَاصِبًا ثُمَّ لَا تَجِدُوا لَكُمْ وَكِيلًا

    Kan ni känna er säkra på att han inte låter jorden sluka er, eller låter ett stenregn falla över er? Då skulle ni inte finna någon som kan skydda er!

    17:68
  9. أَمْ أَمِنْتُمْ أَنْ يُعِيدَكُمْ فِيهِ تَارَةً أُخْرَىٰ فَيُرْسِلَ عَلَيْكُمْ قَاصِفًا مِنَ الرِّيحِ فَيُغْرِقَكُمْ بِمَا كَفَرْتُمْ ۙ ثُمَّ لَا تَجِدُوا لَكُمْ عَلَيْنَا بِهِ تَبِيعًا

    Eller kan ni känna er säkra på att han inte sänder er ut på havet igen och sänder en förödande storm över er och dränker er för er otacksamhet? Då kommer ni inte att finna någon som kan ställa oss till svars för det!

    17:69
  10. وَلَقَدْ كَرَّمْنَا بَنِي آدَمَ وَحَمَلْنَاهُمْ فِي الْبَرِّ وَالْبَحْرِ وَرَزَقْنَاهُمْ مِنَ الطَّيِّبَاتِ وَفَضَّلْنَاهُمْ عَلَىٰ كَثِيرٍ مِمَّنْ خَلَقْنَا تَفْضِيلًا

    Vi har sannerligen visat Adams avkomma stor ära. Vi har låtit dem färdas över land och hav och försett dem med goda ting och gett dem stort företräde framför många av våra skapelser.

    17:70

Översättning: Rowwad översättningscenter