Sura 12 Yūsuf (Josef), vers 7 – 20

1. لَقَدْ كَانَ فِي يُوسُفَ وَإِخْوَتِهِ آيَاتٌ لِلسَّائِلِينَ

   [I berättelsen] om Josef och hans bröder finns lärdomar för de som söker svar.

   12:7

2. إِذْ قَالُوا لَيُوسُفُ وَأَخُوهُ أَحَبُّ إِلَىٰ أَبِينَا مِنَّا وَنَحْنُ عُصْبَةٌ إِنَّ أَبَانَا لَفِي ضَلَالٍ مُبِينٍ

   Minns när de sa: ”Josef och hans bror är mer älskade av vår far än vi, trots att vi är en hel skara! Vår far har gjort ett uppenbart misstag.

   12:8

3. اقْتُلُوا يُوسُفَ أَوِ اطْرَحُوهُ أَرْضًا يَخْلُ لَكُمْ وَجْهُ أَبِيكُمْ وَتَكُونُوا مِنْ بَعْدِهِ قَوْمًا صَالِحِينَ

   Döda Josef eller skicka bort honom till ett avlägset land, så får ni er far för er själva. Sedan kan ni [söka Guds förlåtelse och] leva som rättfärdiga människor.”

   12:9

4. قَالَ قَائِلٌ مِنْهُمْ لَا تَقْتُلُوا يُوسُفَ وَأَلْقُوهُ فِي غَيَابَتِ الْجُبِّ يَلْتَقِطْهُ بَعْضُ السَّيَّارَةِ إِنْ كُنْتُمْ فَاعِلِينَ

   En av dem sa: ”Döda inte Josef utan kasta honom i brunnens djup. En karavan plockar nog upp honom, om ni nu beslutat er.”

   12:10

5. قَالُوا يَا أَبَانَا مَا لَكَ لَا تَأْمَنَّا عَلَىٰ يُوسُفَ وَإِنَّا لَهُ لَنَاصِحُونَ

   De sa: ”Far! Varför låter du oss inte ta hand om Josef? Vi vill honom bara väl.

   12:11

6. أَرْسِلْهُ مَعَنَا غَدًا يَرْتَعْ وَيَلْعَبْ وَإِنَّا لَهُ لَحَافِظُونَ

   Låt honom komma med oss ut i morgon så att han kan få roa sig och leka. Vi kommer att se efter honom väl.”

   12:12

7. قَالَ إِنِّي لَيَحْزُنُنِي أَنْ تَذْهَبُوا بِهِ وَأَخَافُ أَنْ يَأْكُلَهُ الذِّئْبُ وَأَنْتُمْ عَنْهُ غَافِلُونَ

   Han svarade: ”Jag blir verkligen orolig vid tanken på att ni ska ta honom med er. Jag är rädd att en varg ska äta upp honom medan ni är upptagna med annat.”

   12:13

8. قَالُوا لَئِنْ أَكَلَهُ الذِّئْبُ وَنَحْنُ عُصْبَةٌ إِنَّا إِذًا لَخَاسِرُونَ

   De sa: ”Om en varg skulle äta upp honom trots att vi är så många, då är vi sannerligen odugliga!”

   12:14

9. فَلَمَّا ذَهَبُوا بِهِ وَأَجْمَعُوا أَنْ يَجْعَلُوهُ فِي غَيَابَتِ الْجُبِّ ۚ وَأَوْحَيْنَا إِلَيْهِ لَتُنَبِّئَنَّهُمْ بِأَمْرِهِمْ هَٰذَا وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ

   När de tagit honom med sig och enats om att kasta honom i brunnens djup uppenbarade vi för honom: ”[En dag] kommer du att upplysa dem om detta dåd, utan att de inser [vem du är].”

   12:15

10. وَجَاءُوا أَبَاهُمْ عِشَاءً يَبْكُونَ

    På kvällen kom de gråtande tillbaka till sin far.

    12:16

11. قَالُوا يَا أَبَانَا إِنَّا ذَهَبْنَا نَسْتَبِقُ وَتَرَكْنَا يُوسُفَ عِنْدَ مَتَاعِنَا فَأَكَلَهُ الذِّئْبُ ۖ وَمَا أَنْتَ بِمُؤْمِنٍ لَنَا وَلَوْ كُنَّا صَادِقِينَ

    De sa: ”Far! Vi gick i väg för att springa i kapp och lämnade Josef vid våra saker och då åt vargen upp honom! Du tror oss inte fastän vi talar sanning.”

    12:17

12. وَجَاءُوا عَلَىٰ قَمِيصِهِ بِدَمٍ كَذِبٍ ۚ قَالَ بَلْ سَوَّلَتْ لَكُمْ أَنْفُسُكُمْ أَمْرًا ۖ فَصَبْرٌ جَمِيلٌ ۖ وَاللَّهُ الْمُسْتَعَانُ عَلَىٰ مَا تَصِفُونَ

    Och de visade hans skjorta, fläckad med falskt blod. Han sa: ”Nej, era inre har förskönat detta för er! [Jag måste visa] tålamod av det vackraste slag, och jag söker Guds hjälp mot det ni beskriver.”

    12:18

13. وَجَاءَتْ سَيَّارَةٌ فَأَرْسَلُوا وَارِدَهُمْ فَأَدْلَىٰ دَلْوَهُ ۖ قَالَ يَا بُشْرَىٰ هَٰذَا غُلَامٌ ۚ وَأَسَرُّوهُ بِضَاعَةً ۚ وَاللَّهُ عَلِيمٌ بِمَا يَعْمَلُونَ

    Och en karavan anlände, och de sände sin vattenhämtare. Han sänkte sin hink [i brunnen] och utbrast: ”Vilken lycka, här är en pojke!” De gömde honom bland handelsvarorna och Gud visste så väl vad de gjorde.

    12:19

14. وَشَرَوْهُ بِثَمَنٍ بَخْسٍ دَرَاهِمَ مَعْدُودَةٍ وَكَانُوا فِيهِ مِنَ الزَّاهِدِينَ

    Och så sålde de honom för en ringa summa, några få silvermynt bara, då de inte hade något intresse av honom.

    12:20

Översättning: Rowwad översättningscenter