Sura 12 Yūsuf (Josef), vers 63 – 66

1. فَلَمَّا رَجَعُوا إِلَىٰ أَبِيهِمْ قَالُوا يَا أَبَانَا مُنِعَ مِنَّا الْكَيْلُ فَأَرْسِلْ مَعَنَا أَخَانَا نَكْتَلْ وَإِنَّا لَهُ لَحَافِظُونَ

   När de återvände till sin far sa de: ”Far! Vi har nekats [mer] spannmål [om vi inte hämtar vår bror]. Låt vår bror följa med oss så att vi får vår spannmål. Vi ska vakta honom.”

   12:63

2. قَالَ هَلْ آمَنُكُمْ عَلَيْهِ إِلَّا كَمَا أَمِنْتُكُمْ عَلَىٰ أَخِيهِ مِنْ قَبْلُ ۖ فَاللَّهُ خَيْرٌ حَافِظًا ۖ وَهُوَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ

   Han svarade: ”Ska jag anförtro honom åt er, så som jag tidigare anförtrodde er hans bror? Ingen vakar bättre [över oss] än Gud; han är den mest barmhärtige av alla barmhärtiga.”

   12:64

3. وَلَمَّا فَتَحُوا مَتَاعَهُمْ وَجَدُوا بِضَاعَتَهُمْ رُدَّتْ إِلَيْهِمْ ۖ قَالُوا يَا أَبَانَا مَا نَبْغِي ۖ هَٰذِهِ بِضَاعَتُنَا رُدَّتْ إِلَيْنَا ۖ وَنَمِيرُ أَهْلَنَا وَنَحْفَظُ أَخَانَا وَنَزْدَادُ كَيْلَ بَعِيرٍ ۖ ذَٰلِكَ كَيْلٌ يَسِيرٌ

   När de öppnade sina packningar upptäckte de att deras varor hade återlämnats till dem. De sa: ”Far! Vad mer kan vi begära? Här är våra varor, återlämnade till oss. Nu kan vi söka mer försörjning till vår familj, vakta vår bror och få en extra kamellast [spannmål]. Det blir en lättfången last.”

   12:65

4. قَالَ لَنْ أُرْسِلَهُ مَعَكُمْ حَتَّىٰ تُؤْتُونِ مَوْثِقًا مِنَ اللَّهِ لَتَأْتُنَّنِي بِهِ إِلَّا أَنْ يُحَاطَ بِكُمْ ۖ فَلَمَّا آتَوْهُ مَوْثِقَهُمْ قَالَ اللَّهُ عَلَىٰ مَا نَقُولُ وَكِيلٌ

   Han sa: ”Jag skickar honom inte med er förrän ni svär en ed vid Gud att ni för honom tillbaka till mig, såvida ni inte själva går under.” När de svurit eden sa han: ”Gud är vittne till vad vi säger.”

   12:66

Översättning: Rowwad översättningscenter