Sura 11 Hūd (Hud), vers 96 – 109

  1. وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا مُوسَىٰ بِآيَاتِنَا وَسُلْطَانٍ مُبِينٍ

    Vi sände Mose med våra tecken och ett klart belägg [för sitt profetskap]

    11:96
  2. إِلَىٰ فِرْعَوْنَ وَمَلَئِهِ فَاتَّبَعُوا أَمْرَ فِرْعَوْنَ ۖ وَمَا أَمْرُ فِرْعَوْنَ بِرَشِيدٍ

    till Farao och hans stormän. Men de följde Faraos befallning, och Faraos befallning ledde ingen rätt.

    11:97
  3. يَقْدُمُ قَوْمَهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فَأَوْرَدَهُمُ النَّارَ ۖ وَبِئْسَ الْوِرْدُ الْمَوْرُودُ

    På uppståndelsens dag kommer han att leda sitt folk och föra dem rakt ner i elden. Eländig är platsen han leder dem till!

    11:98
  4. وَأُتْبِعُوا فِي هَٰذِهِ لَعْنَةً وَيَوْمَ الْقِيَامَةِ ۚ بِئْسَ الرِّفْدُ الْمَرْفُودُ

    Fördömelse följde dem i detta [liv] och på uppståndelsens dag. Hur eländigt är det inte att [dessa två fördömelser] följer dem!

    11:99
  5. ذَٰلِكَ مِنْ أَنْبَاءِ الْقُرَىٰ نَقُصُّهُ عَلَيْكَ ۖ مِنْهَا قَائِمٌ وَحَصِيدٌ

    Detta hör till berättelser om samhällen, som vi berättar för dig. En del av dem står ännu kvar och en del har jämnats med marken.

    11:100
  6. وَمَا ظَلَمْنَاهُمْ وَلَٰكِنْ ظَلَمُوا أَنْفُسَهُمْ ۖ فَمَا أَغْنَتْ عَنْهُمْ آلِهَتُهُمُ الَّتِي يَدْعُونَ مِنْ دُونِ اللَّهِ مِنْ شَيْءٍ لَمَّا جَاءَ أَمْرُ رَبِّكَ ۖ وَمَا زَادُوهُمْ غَيْرَ تَتْبِيبٍ

    Vi gjorde dem ingen orätt, nej, de gjorde sig själva orätt. Deras avgudar, som de anropade vid Guds sida, kunde inte hjälpa dem när din Herres dom föll, utan de fick bara deras förlust att öka.

    11:101
  7. وَكَذَٰلِكَ أَخْذُ رَبِّكَ إِذَا أَخَذَ الْقُرَىٰ وَهِيَ ظَالِمَةٌ ۚ إِنَّ أَخْذَهُ أَلِيمٌ شَدِيدٌ

    Sådant är din Herres straff när han bestraffar orättfärdiga samhällen. Hans straff är förvisso plågsamt och strängt.

    11:102
  8. إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِمَنْ خَافَ عَذَابَ الْآخِرَةِ ۚ ذَٰلِكَ يَوْمٌ مَجْمُوعٌ لَهُ النَّاسُ وَذَٰلِكَ يَوْمٌ مَشْهُودٌ

    I detta finns helt visst en lärdom för den som fruktar det kommande livets straff. Det är en dag då alla människor ska samlas – en dag bevittnad [av alla].

    11:103
  9. وَمَا نُؤَخِّرُهُ إِلَّا لِأَجَلٍ مَعْدُودٍ

    Vi skjuter inte upp den [dagen] bortom den fastställda tidpunkten.

    11:104
  10. يَوْمَ يَأْتِ لَا تَكَلَّمُ نَفْسٌ إِلَّا بِإِذْنِهِ ۚ فَمِنْهُمْ شَقِيٌّ وَسَعِيدٌ

    Den dagen kommer ingen själ kunna tala utan hans tillåtelse. Vissa ska då vara fördömda medan andra ska vara lycksaliga.

    11:105
  11. فَأَمَّا الَّذِينَ شَقُوا فَفِي النَّارِ لَهُمْ فِيهَا زَفِيرٌ وَشَهِيقٌ

    De fördömda kommer att hamna i elden, där de ska jämra och flåsa.

    11:106
  12. خَالِدِينَ فِيهَا مَا دَامَتِ السَّمَاوَاتُ وَالْأَرْضُ إِلَّا مَا شَاءَ رَبُّكَ ۚ إِنَّ رَبَّكَ فَعَّالٌ لِمَا يُرِيدُ

    Där ska de förbli så länge himlarna och jorden består, om inte din Herre vill annat. Din Herre fullbordar alltid sin vilja.

    11:107
  13. وَأَمَّا الَّذِينَ سُعِدُوا فَفِي الْجَنَّةِ خَالِدِينَ فِيهَا مَا دَامَتِ السَّمَاوَاتُ وَالْأَرْضُ إِلَّا مَا شَاءَ رَبُّكَ ۖ عَطَاءً غَيْرَ مَجْذُوذٍ

    De lyckliga ska vara i paradiset. Där ska de förbli så länge himlarna och jorden består, om inte din Herre vill annat. En gåva utan slut.

    11:108
  14. فَلَا تَكُ فِي مِرْيَةٍ مِمَّا يَعْبُدُ هَٰؤُلَاءِ ۚ مَا يَعْبُدُونَ إِلَّا كَمَا يَعْبُدُ آبَاؤُهُمْ مِنْ قَبْلُ ۚ وَإِنَّا لَمُوَفُّوهُمْ نَصِيبَهُمْ غَيْرَ مَنْقُوصٍ

    Tvivla inte på [det falska i] det dessa dyrkar. De dyrkar bara vad deras förfäder tidigare dyrkat. Vi ska ge dem deras fulla del [av straffet] utan att dra någonting från det.

    11:109

Översättning: Rowwad översättningscenter