Sura 11 Hūd (Hud), vers 69 – 71

1. وَلَقَدْ جَاءَتْ رُسُلُنَا إِبْرَاهِيمَ بِالْبُشْرَىٰ قَالُوا سَلَامًا ۖ قَالَ سَلَامٌ ۖ فَمَا لَبِثَ أَنْ جَاءَ بِعِجْلٍ حَنِيذٍ

   Våra budbärare kom till Abraham med glädjande besked. De sa: ”Fred!” Han svarade: ”Fred!” Snart hade han ställt fram en helstekt kalv.

   11:69

2. فَلَمَّا رَأَىٰ أَيْدِيَهُمْ لَا تَصِلُ إِلَيْهِ نَكِرَهُمْ وَأَوْجَسَ مِنْهُمْ خِيفَةً ۚ قَالُوا لَا تَخَفْ إِنَّا أُرْسِلْنَا إِلَىٰ قَوْمِ لُوطٍ

   Men när han såg att de inte rörde den kände han obehag och fylldes av fruktan. De sa: ”Frukta inte! Vi har sänts till Lots folk.”

   11:70

3. وَامْرَأَتُهُ قَائِمَةٌ فَضَحِكَتْ فَبَشَّرْنَاهَا بِإِسْحَاقَ وَمِنْ وَرَاءِ إِسْحَاقَ يَعْقُوبَ

   Hans hustru stod där och skrattade. Då gav vi henne det glädjande beskedet om Isak, och efter Isak, Jakob.

   11:71

Översättning: Rowwad översättningscenter