Sura 11 Hūd (Hud), vers 61 – 68

1. وَإِلَىٰ ثَمُودَ أَخَاهُمْ صَالِحًا ۚ قَالَ يَا قَوْمِ اعْبُدُوا اللَّهَ مَا لَكُمْ مِنْ إِلَٰهٍ غَيْرُهُ ۖ هُوَ أَنْشَأَكُمْ مِنَ الْأَرْضِ وَاسْتَعْمَرَكُمْ فِيهَا فَاسْتَغْفِرُوهُ ثُمَّ تُوبُوا إِلَيْهِ ۚ إِنَّ رَبِّي قَرِيبٌ مُجِيبٌ

   Och till [stammen] Thamūd sände vi deras broder Ṣāliḥ. Han sa: ”Mitt folk! Dyrka Gud, ni har ingen annan [sann] gud utom honom. Han har frambringat er ur jorden och låtit er bebygga den. Sök därför hans förlåtelse och vänd er till honom i ånger. Min Herre är sannerligen nära och han besvarar [människans bön].”

   11:61

2. قَالُوا يَا صَالِحُ قَدْ كُنْتَ فِينَا مَرْجُوًّا قَبْلَ هَٰذَا ۖ أَتَنْهَانَا أَنْ نَعْبُدَ مَا يَعْبُدُ آبَاؤُنَا وَإِنَّنَا لَفِي شَكٍّ مِمَّا تَدْعُونَا إِلَيْهِ مُرِيبٍ

   De svarade: ”Ṣāliḥ! Du är en man vi tidigare satte vårt hopp till. Förbjuder du oss att dyrka det våra förfäder dyrkade? Vi tvivlar starkt på det du kallar oss till!”

   11:62

3. قَالَ يَا قَوْمِ أَرَأَيْتُمْ إِنْ كُنْتُ عَلَىٰ بَيِّنَةٍ مِنْ رَبِّي وَآتَانِي مِنْهُ رَحْمَةً فَمَنْ يَنْصُرُنِي مِنَ اللَّهِ إِنْ عَصَيْتُهُ ۖ فَمَا تَزِيدُونَنِي غَيْرَ تَخْسِيرٍ

   Han sa: ”Mitt folk! Tänk om jag har ett klart bevis från min Herre, och att han skänkt mig en nådegåva från sig [i form av profetskap]? Vem kan skydda mig från Gud om jag skulle trotsa honom? Då skulle ni bara öka min förlust.

   11:63

4. وَيَا قَوْمِ هَٰذِهِ نَاقَةُ اللَّهِ لَكُمْ آيَةً فَذَرُوهَا تَأْكُلْ فِي أَرْضِ اللَّهِ وَلَا تَمَسُّوهَا بِسُوءٍ فَيَأْخُذَكُمْ عَذَابٌ قَرِيبٌ

   Mitt folk! Här är Guds kamelsto, ett tecken för er. Låt det beta fritt på Guds jord och gör det inget ont, för då kommer ett nära förestående straff att drabba er.”

   11:64

5. فَعَقَرُوهَا فَقَالَ تَمَتَّعُوا فِي دَارِكُمْ ثَلَاثَةَ أَيَّامٍ ۖ ذَٰلِكَ وَعْدٌ غَيْرُ مَكْذُوبٍ

   Men de slaktade henne, så han sa: ”Ni har tre dagar kvar att leva i era hem; detta är ett osvikligt löfte.”

   11:65

6. فَلَمَّا جَاءَ أَمْرُنَا نَجَّيْنَا صَالِحًا وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ بِرَحْمَةٍ مِنَّا وَمِنْ خِزْيِ يَوْمِئِذٍ ۗ إِنَّ رَبَّكَ هُوَ الْقَوِيُّ الْعَزِيزُ

   När vår dom till slut föll över dem, räddade vi i vår nåd Ṣāliḥ och de som trodde tillsammans med honom, och vi [skonade dem] från den dagens förnedring. Din Herre är den Starke, den Allsmäktige.

   11:66

7. وَأَخَذَ الَّذِينَ ظَلَمُوا الصَّيْحَةُ فَأَصْبَحُوا فِي دِيَارِهِمْ جَاثِمِينَ

   Och de som begått orätt drabbades av dånet och blev liggande framstupa i sina hem.

   11:67

8. كَأَنْ لَمْ يَغْنَوْا فِيهَا ۗ أَلَا إِنَّ ثَمُودَ كَفَرُوا رَبَّهُمْ ۗ أَلَا بُعْدًا لِثَمُودَ

   Det var som om de aldrig hade bott där. Ja, Thamūd vägrade att tro på sin Herre. Bort med Thamūd!

   11:68

Översättning: Rowwad översättningscenter